The Bobmen report: 2 januari 2012

Gruppfoto under tävling i Thailand. Osäkert kön på några, inte minst henom till höger.

God fortsättning till alla!

Vi skulle haft ett reportage från Spanien i januaris nyhetsbrev, men med en ändring i flyget kommer vi hem en av de första dagarna i feb, så vi kör ut det här redan nu och skickar ut Spanien-reportaget i februaris nyhetsbrev.

Vårt nyårslöfte: aldrig mer lira poängbogey!

När min tennispartner flyttade utomlands lyckades jag aldrig hitta en ny som jag var jämspelt med. Det slutade med att jag la racketen på hyllan. Det här problemet har golfen löst på ett pragmatiskt sätt, med hcp-systemet. Genom att den sämre golfaren får slag på den bättre finns förutsättningarna att spela spännande och roliga matcher mot precis vem som helst som dyker upp på första tee. Matchspel erbjuder dig också chansen att tänka till och spela varje hål på olika sätt beroende på vad din antagonist gör: chansar hon och missar kan du spela safe men om hon däremot lyckas med sin chansning måste du sannolikt också ta en rövare. De bästa golfhålen är de som inbjuder till den här typen av "risk & reward"-spel.

Vill du däremot ha känslan av otillräcklighet och hela tiden förnedras av dina tillkortakommanden ska du spela poängbogey. Då spelar du sannolikt mot dig själv i högform, för de flesta av oss har ett hcp som motsvarar den nivå där vi tycker att vi BORDE vara, inte där vi i ärlighetens namn ÄR.

Varför gör vi det här mot oss själva? En orsak kan vara att det är så vi lär oss spela golf i Sverige numera: vi räknar poäng. I andra länder, där det inte är så omständligt att komma igång med golf, gör man det naturliga: man går ut och spelar mot varandra. I Skottland säger de om golfen att den "affords the opportunity to play the man and act the gentleman". När skottarna spanar in sin motståndare, letar vi svenskar slopetabeller (slopen är ett annat av våra hatobjekt, men det är en annan historia).

En banrankares bekännelser

"När jag fick Tom Doaks bok ”The confidential guide to golf courses” och såg hans "Doakscale" mellan 1-10 var jag fast. Hans öppning för 1 poäng: ”En golfbana så krystad och onaturlig att den kan förgifta ditt sinne” inspirerade mig genast till att hitta på en egen skala."
Sven Bodevik är en av tusentals svenskar som inte kan lira en golfbana utan att ranka den – läs varför!

RED: En otippad golfvinst

Jag vinner aldrig något. Som barn tog mina föräldrar mig till en "fiskdamm". En filt var uppspänd i en dörrpost och skylten förkunnade att "Alla vinner". Jag fick en pinne med lina och krok och instruktionen att "det nappade" bakom filten. Jag kastade över lina och krok. När jag kände att det ryckte i linan drog jag till. Någon skrek, filten veks undan och när en gubbe med blodigt finger och ilskna ögon stirrade på mig förstod jag att det inte skulle bli någon vinst för mig.

40 år senare hade jag fortfarande inte vunnit något av substantiellt värde när jag satte mig på ett plan till Bangkok. Efter några arbetsbesök i den thailändska huvudstaden hade jag för avsikt att ta ledigt en vecka och lira golf i Pattaya/Jomtien (thailändarna säger det förstnämnda, vi svenskar det sistnämnda, för att vi inte ska tas som sexturister). Framförallt ville jag pegga upp på Siam Country Club, där LPGA-touren spelar. Det visade sig vara en stor internationell amatörtävling den dag jag dök upp, men jag bjöds in att delta. På första tee var det fullt med uppklädda "ladyboys" som vinkade av oss. Ännu uddare var det på tians tee, där vi fotades tillsammans med ett gäng Lolitor (bild längst upp), några av svårbestämt kön.

Eftersom jag primärt ville fota, hade jag bara ett halvset och ingen sandwedge. Självklart besökte jag nästan varenda greenbunker. Lite mer otippat limmade jag nästan varje flagga därifrån med min pitcher. Det slutade med att jag vann hela tävlingen. Priset var en golfvecka för två i Bangkok, med spel på tre fina banor och limousinservice. Min sambo, som under 14 år sett mig spela golf, avfärdade mig som onykter när jag ringde hem och försökte berätta. När jag kom hem hade jag med vinsten förlorat min amatörstatus och försöker numera övertyga mina kompisar att skicka bak mig till vit tee istället för fram till röd.