Vi har testat alla utom en 18-hålare på Mallis

Mallorca har på några decennier gått från att vara sopstation för nordeuropeiska fylleskallar till att bli lite av vallfärdsort för kulturresenärer. Oavsett var du väljer att bo på ön kan du under en dagsutflykt nå alla golfbanorna.
 
Vi debuterade på Mallis som ålderstigna tonåringar, någon gång sent 70-tal. Då funkade ön som en stor Ålandsfärja. Numera är det andra bullar och även om du fortfarande kan hitta fylleturister på vissa platser är det överlag bättre klass på gästerna.

Santa Ponsa 1. Längst upp: morgondaggen skrapas bort på Son Gual. Nedan: katedralen i Palma.

Ett skäl till transformationen av Mallorca sägs vara tunga investeringar som fram till finanskrisen 2009 betalade sig snabbt och därmed sporrade andra och bidrog till att hela ön blev mer ”upmarket”. Mallorca är också känt för att precis som Katalonien ha många duktiga entreprenörer.

En konsekvens av det här är att Mallorca genom åren blivit allt dyrare, inte minst för oss med en valuta som verkar vara på ett ständigt sluttande plan nerför. Räkna med att betala mer för mat och dryck här jämfört med på spanska fastlandet. Det finns två sätt att hantera det här, antingen att hålla igen och i hög grad självhushålla eller att låtsas att alla priser är i kronor istället för euro och sedan ta smällen när du kommer hem och tittar på kontoutdraget. 

En sak som för oss seriösa golfare kan sticka iväg är kostnaden för öl och därför har vi senaste besöken hyrt lägenhet, för att kunna ha egna i kylen tills det är dags att ge sig ut för middagen. Med alla tyskar i omlopp är det lite förvånande att det är svårt att hitta ställen med veteöl ute på stan, på klubbarna brukar det dock alltid finnas och även på de tyskdominerade turistorterna sydost om Palma. När det gäller kranvattnet smakar det på många ställen numera bra, så testa innan du kånkar de där buteljerade klimatbovarna till ditt boende (gör du det här hemma lär du inte upphöra med dumheterna här).

Klubbhuset på Capdepera. Nedan: golffrukost halvvägs på Andratx.

Golfen är dyrare här än på fastlandet och det är svårare att hitta rabatter, dock inte omöjligt för den som tar sig tiden framför datorn. Kan du tänka dig att spela flera rundor på samma bana har klubbarna ofta rabatter. På deras hemsidor anges "rack rates", när du går in i deras bokningssystem hittar du ofta betydligt lägre priser och inte sällan också "Early bird" (oftast med start innan 09) och "Twilight" (skymningsgreenfee). Med Twilight vet du aldrig om du hinner runt innan det mörknar, bättre då att vara lite morgonpigg. Några av klubbarna kör också med dynamiska priser, där bokningsläget styr, så där kan det vara värt att vara lite flexibel. 

Vårt bästa tips är dock att resa hit i lågsäsong (nov-mars, undantaget jul och nyår), då priset på greenfee går ner rejält på flertalet klubbar. Vi har mestadels varit här i november och alltid haft bra golfväder, 15-22 grader. Mitt i vintern är det kanske runt 15 grader som gäller, men solen värmer. Du kan ha otur och få sämre väder, men det brukar i så fall vanligtvis inte vara länge. 

Alcanada i norr.

Lågsäsong betyder också mindre trängsel, på golfbanorna och i trafiken. Det är också betydligt lättare att hitta parkeringsplats på de populära orterna. Nackdelen är att en hel del hotell stänger ner från början av november och öppnar upp först när strandvädret är tillbaka på våren. Utanför strandsäsongen ska du nog försöka bo i närheten av Palma, annars kan det vara ganska glest med både det ena och det andra.

Utsikten vid Mirador de Ricardo Roca. Nedan: Port de Sóller.

Runt Palma kan det köra ihop sig i rusningstrafik och när du ska upp i bergen på den västra delen av ön är det läge att öka skärpan ett steg – var och varannan europeisk cykelklubb verkar ha sina seniorteam på bergsetapps-träningsläger här och i kurvorna kan det bli ont om utrymme. Men låt inte det skrämma dig, för vyerna längs västkusten är de finaste du lär hitta på ön. Vackrast är det från restaurangterrassen vid Mirador de Ricardo Roca. Vill du käka eller ens dricka något här kan det vara läge att reservera bord – inte minst helger är det mycket folk som stannar till och de bästa borden är paxade.

Valldemosa är ett annat populärt stopp på västsidan, en pittoresk liten stad som är extremt populär bland turister. Tipset är att dyka upp i någorlunda vettig tid på förmiddagen för att vara säker på att hitta parkeringsplats (och slippa en köttmur av turister som skymmer bebyggelsen). Ett betydligt lugnare alternativ är Deià kvarten norrut. Vår favorit på västkusten är dock Port de Sóller, med en fin strandpromenad strödd med restauranger – planera gärna in en övernattning här eller i Sóller tio minuter bort (det går ett litet turisttåg mellan orterna).

Från vår balkong i Canyamel, varifrån vi hade fyra banor inom kvartens körning.

Det finns 20 banor med 18 hål på ön och en 9-hålare. Runt Palma har vi testat samtliga 14 banor, i nordost de fyra banorna som finns, inom kvartens körning från varandra. I Alcúdia har vi gett oss på banan med de kanske bästa vyerna på ön. Den enda 18-hålare vi inte testat på ön är Vall D'or, som ligger lite avigt till en timme österut från Palma.

Även om Mallorca är en rejält populär golfdestination är det ännu fler som kommer hit för att cykla. Flertalet är klädda som världseliten (med eller utan kulmage), men att de ofta sitter och dricker öl vittnar om att de har en ganska avslappnad inställning till trampandet. Underhållande att se dem gå i sina cykeldojor, som högklackat med klacken där fram.

Till sist en varning: även om Mallorca är en ö är man inte förskonade från brottsligheten och även ute på golfbanorna gäller det att ha koll på dina grejor, lämna aldrig något ur sikte som du inte har råd att bli av med.