Två trevliga banor strax norr och öster om Uppsala

 

Grönlund är en liten pärla som vi spelat många gånger, Wattholma var en helt ny bekantskap, som du kan ta tåget till. Själva kom vi med bil och för att slippa snurra runt efter parkering inne i stan checkade vi in på Arenahotellet.

 

Med tanke på att Uppsala är Sveriges fjärde största stad hade nog många gissat att det skulle finnas fler golfbanor i närområdet. De som finns ligger framförallt söderut, där de säkert kan locka upp golfare från huvudstaden. I övriga väderstreck är det ganska skralt med golfen.

 

Wattholma mitten av april. Längst upp och nedan: Grönlund i juli.

 

Österut ligger dock en favorit sedan länge: Grönlund. Vi spelade här en hel del för många år sedan, när vi jobbade på Arlanda, och tröttnade aldrig på den roliga och omväxlande layouten. Från flygplatsen är det en halvtimmes körning.

 

 

Vi har också gett oss på Wattholma strax norr om Uppsala, som vi faktiskt aldrig hade hört talas om. Kör du mellan Gävle och Uppsala är det endast en mils detour från E4:an för att klämma in den.

 

 

För att ha så nära som möjligt till banorna valde vi att bo på Arenahotellet, i Uppsalas nordöstra utkant och med gångavstånd till handelsområdet ”Gränbystaden”. Från E4:an är det bara någon minuts körning. Härifrån hade vi knappa halvtimmen till Grönlund och en kvart till Wattholma. Parkeringen är gratis, se bara till att få en lapp av den trevliga receptionspersonalen.

 

Vårt rum, med sköna sängar och en rejäl tv på en svängarm utanför bild - som att vara på bio, liggande. En “halv soffa” dubblerar som extrasäng. Det fanns också en skrivbordshörna.

 

Med 200 rum, fördelade på åtta våningar, är hotellet det största i Uppsala. Rummen finns i flera kategorier och rymmer upp till åtta personer. En kul grej är att de har en rumskategori som heter ”Basketspelare”, där sängarna är hela 220 cm långa. Det finns också gott om hundrum.

 

Vill du knipa lite kulturpoäng ska du se till att få utsikt in mot staden, från vårt rum högt upp såg vi Domkyrkan såväl som slottet. Har du ork över efter golfen finns ett gym rakt över gatan, gratis för hotellets gäster.

 

 

Vill du hellre softa efter golfen finns en bastu och en bubbelbalja inomhus högst upp i huset. En stor veranda skjuter ut från tredje våningen och funkar bra soliga dagar.

 

Lobbyn med fejkbrasa och shuffleboard. Matsalen. Nedan: vår angusburgare.

 

Frukosten var riktigt bra, med det mesta du kan tänkas vilja stoppa i munnen. Den är igång fyra timmar, redan från 05.30 vardagar och från 06.30 helger. Kaffe finns även utanför dessa tider. På kvällen satsade vi, som de golfare vi är, på en burgare, som även den var mycket bra.

 

 

Grönlund ligger strax söder om den lilla orten Almunge, en bit bort från allfartsvägarna. Detta gör att det aldrig verkar bli för mycket folk på banan och under nästan alla våra besök har det rullat på bra - även den här gången då vi tog oss runt på under fyra timmar. 
 

Klubbhusområdet med restaurangen i mitten.

Banan är av skog- och parkkaraktär och kan spelas från 3 891 upp till 5 876 meter, par 71. Det vi framförallt gillar med layouten är att naturen har fått diktera villkoren, banritaren har fått anpassa sina ritningar därefter. Hålen ligger väl separerade från varandra och du får en ostörd runda, så länge du inte stör dig på sällskapet i bollen. Det är precis lagom kuperat för att du ska få upp flåset här och där utan att det blir jobbigt. Banguiden ingår i greenfeen och ger användbara tips. 
 

 
Öppningshålet (fotona ovan) ligger en kort promenad bort, bakom kiosken och utom synhåll från klubbhusområdet (alltid ett plus för oss kroniskt ouppvärmda). Det ser inte värst respektingivande ut från tees, men det är lätt hänt att hamna mask vänster eller i trubbel till höger och därmed få ett småjobbigt inspel.

 

Sedan följer ett relativt långt dogleg par 5. Slå rakt från tee och sedan är det bara att tänka till inför andraslaget, så att du inte lägger dig mask bakom trädet som står mitt i fairway i svängen. Härifrån har du bara runt 100 meter in.



På hål 3 ska du se upp med en bunker i spellinjen vänster om fairway på utslaget, bättre då att hålla ut höger och ta ett längre inspel. Fotona ovan är tagna efter att vi tagit oss förbi den där första bunkern, samt vid inspel och bakifrån.



På nästföljande hål ska du ha koll på semaforerna, ser de likadana ut är det ok att slå. Ett inte värst långt par 4 dogleg vänster, men med vatten på båda sidor fairway vid infarten till green. Har du inte fått till utslaget ska du kanske lägga upp dig innan vattnet och pitcha därifrån, om ingen ser dig alltså.

 

 

Sedan kommer ett riktigt fint korthål, med vatten och en bunker i spel hitom flagg och en bunker i bakkant. Gul tee ligger högt medan övriga, även vit, ligger i markplan (hålet spelas faktiskt två meter längre från gul än vit tee... och mer i kubik). Slå från gul för att göra det mesta av hålet. Känner du dig osäker kan du lägga upp dig strax höger om green, men då kommer du alltid att undra om du hade kunnat pricka den.

 

 
Hål 6 (ovan vid utslag från främre tee och vid inspel, nedan bakifrån) är lite av “love it or hate it”, ett kort dogleg vänster där man klämt in greenen mellan några rejäla stenblock. Själva gillar vi det, ger verkligen karaktär till hålet. Det finns ett liknande hål på Skaftö GK i Bohuslän, där damernas Europatour lirat - kan proffsen så kan du.


 
Vi gissar att klubbens juniorer (kategorin med mycket mod och lite omdöme) lägger mycket prestige i att försöka nå green på utslaget (229/285 meter från röd/gul tee). Med all sten i spel är det inget vi rekommenderar. Skulle du göra en birdie på hålet finns det en gul fågelholk lite in i skogen på vänster sida när du går till nästa hål, av och till står det enligt uppgift en flaska med en skvätt whisky där.
 


Sedan kommer ett korthål som inte är värst långt men märkligt nog indexerat som banans näst svåraste hål. Vi begrep inget, framförallt inte efter att ha träffat green på utslaget. När vi sedan inte kunde hitta bollen började polletten röra sig neråt: var inte lång.



 
Hål 8 är ett rejält kort par 5, men med dubbla doglegs. Banguiden upplyser om att det hittas en hel del bollar i skogen till höger - ett speltips att lystra till om du får för dig att gena från tee.



Ut-9 avslutas med ett kort par 4 svagt nerför där många säkert kan driva green. Indexerat som banans lättaste hål, med gott om utrymme i sidled. Inget att tveka om alltså: "Be all you can be".


 
Nu är du tillbaka där du började, vid kiosken, med självservering. Hål 10 är sedan ett kort par 4 uppför, med en liten vänstersväng på slutet. Banguiden tipsar om att sikta på vänstersidan av fairway för att hamna i mitten, ett tips som funkar bäst när det är torrt och nerklippt. Själva satsade vi på att hålla ut lite höger från tee, för att komma åt greenen på andraslaget, inte minst om flaggan står långt bak.

 

Hål 11 är helt i vår smak, ett kort par 4 som handlar mer om vad du har för dig i sidled än framåt. Vatten först till vänster och sedan till höger på utslaget. Klubben hade under vårt besök släppt upp gräset på en yta framför tees för att mata bin. Om du hamnar där med utslaget tycker vi inte du ska gå in och veva ihjäl stackarna, var istället överens om fri dropp.

 

 

Även om du landat utslaget torrt, och inte ligger mask på vänstersidan, är faran inte över. Vattenhindret på högersidan följer fairway hela vägen till green och omsluter till viss del den. Även en bunker är med och jäklas med inspelet.

 

För att komma till nästa hål behöver du ta dig upp för en ganska rejäl uppförsbacke. Sedan har du ett hyfsat kort par 4 som svänger svagt vänster över ett krön. Vatten och bunkrar skyddar green. Kan vara värt att lägga utslaget på krönet för att inte få nerförsbacke på inspelet.

 

Korthål. Ganska långt men med en rejäl green, på vippen lika stor som resten av hålet. Precis som på korthålet 5 kan det vara förnuftigt att lägga upp dig strax höger om green, men det här har banritaren genomskådat och lagt en bunker precis där du vill landa bollen torrt och säkert.

 

 
Sedan öppnar banan upp i tre hål. Med 14 har du banans överlägset längsta hål, ett dogleg vänster på 415/506 meter från röd/gul tee. När du väl kommit runt hörnet är det dock rejält brett, krävs en stor portion "negativ talang" för att du ska förlora bollen här.

 

På 15 står du högt på gul och vit tee. Ett gäng träd i mitten av fairway. Är du osäker på om du går över är det bäst att sikta vänster, för att få ett kortare inspel. Slår du långt sätter du då vattnet i spel. Från röd tee slipper du de där träden, den ligger direkt höger om och ger dig ett rejält kortare - och torrare - hål.

 

Med 16 vänder du tillbaka mot klubbhuset, ett rakt hål men med en midja där många vill landa utslaget - index 3 så vi gissar att många hamnar mask. Sedan har du en hyfsat brant backe upp till nästa hål, inte lika mastig som från hål 11 till 12 men nu är du mörare i benen och mer fokuserad på aftergolf-ölen än själva golfen.

 

 
17 är, som sig ofta bör, ett korthål, med betoning på kort, som längst 104 meter, ner till 79 meter. Lite av en ulv i fårakläder för vår del, för att vi inte har någon klubba för så korta avstånd och istället tvingas greppa ner, något vi aldrig övar på. Fin inramning med stenblocken.

 

Avslutningshålet (ovan och nedan), här väljer vi att plagiera speltipset rakt av från banguiden: “Sista chansen att misslyckas. Out`en till höger är närmare än du tror. Sikta mot träden vid inspel för att vara säker att inte hamna där.”


 

Wattholma säsongspremiärade vi på i mitten av april. Klubben var igång 2009, men banan var spelklar redan 1998, då hette klubben Salsta GK/Salsta-Veckholm GK.

 

 

En kul/miljövänlig grej är att det faktiskt går att åka tåg hit, från Uppsala eller Gävle. Stationen heter Vattholma (med enkel-v, precis som orten) och när du stigit av tåget är det bara att följa vägen som går parallellt med spåret norrut i 600 meter.

 

 

Klubbhuset är litet och fräscht, med en uteplats mot öppningshålets långsida. Banan är en öppen parklayout utlagd på båda sidor Fyrisån. Släpper de inte upp ruffarna finns det gott om utrymme i sidled, om du som oss tillhör kategorin golfare som är mer intresserad av bredden än längden på banan du ska spela. Med fyra tees kan du bita av från 4 676 upp till 6 099 meter. Det finns en skiss på scorekortet som i grova drag visar layouten, dock är bunkrarna inte inlagda där. Teetavlorna är däremot mycket illustrativa, med alla mått du kan tänkas behöva hela vägen fram till green.

 

 

Öppningshålet (ovan) är ett kort par 4 utan värst mycket krusiduller, en chans att skaffa lite självförtroende. När du hålat ut ska du vara uppmärksam så att du inte hamnar på hål 9 - fortsätt rakt fram över bron. Fixar du det klarar du resten, det är bra skyltat över hela banan.

 

 

Hål 2 (mellersta fotot) är ett kort par 4 som sedan följs av ett korthål. Hål 4 (ovan) är ett dogleg vänster, men med gott om marginaler ifall bollen avviker från färdplanen.

 

 

Hål 5 är ett inte värst långt par 5, men det svänger två gånger och med en hel del vatten i spel i mitten. Teetavlan med alla mått står vid vit tee och vi orkade inte gå tillbaka och titta, vilket gjorde att vi använde alldeles för lite klubba för att få ett bra läge för andraslaget över vattnet.

 

 

6 är ett långt dogleg höger, har du rejält med krut i bössan och slår högt kan du gena, men då sätter du OB i spel. Sedan har du med hål 7 (fotona ovan) ett av våra favorithål på banan, ett ganska långt par 5 med inspel över vatten.

 

 

Höll du bollen torr på 7 får du en ny chans att blöta ner den på korthålet 8 (du ser tees till vänster i bild), inte värst långt men vatten längs hela högerkanten och bakom.

 

 

Det avslutande hålet på ut-9 är ett rakt par 4, vatten vid inspelet och i full vy från klubbhuset hela vägen. Du kommer inte in hela vägen dit, ska du hämta fika kan du lämna bagen vid 10:ans tee. 

 

 

Inte värst långt men med bunkrar åt alla håll och kanter är 10 ett riktigt fint korthål. Ett träd och lite annan växtlighet gör att du inte syns från klubbhuset, läge för dubbla mulligans?

 

 

När du ska vidare ska du ta sikte mot bron snett framåt höger. Hål 11 är sedan ett halvlångt par 5 där det inte händer värst mycket, om du inte gör inspelet för långt och hamnar i vattnet bakom green. Även 12 är lite av transport, undvik vattnet höger och sedan vänster så fixar du det. På 13 (fotona ovan) blir det betydligt mer intressant, ett kort par 4 med vatten på vänstersidan i riktningen där många vill landa utslaget för att öppna upp mot den högt belägna greenen.

 

 

På det långa korthålet 14, upp till 210 meter, är samma vatten i spel. Känner du på dig att du inte kan nå green kan det vara värt att lägga upp dig, men räkna med tråkningar.

 

 

För att ta dig till 15 är det en liten promenad. Här väntar banans längsta hål, i varje fall från vit och gul tee. Kan du undvika diket på utslaget och vattnet höger innan green är det bara längden som kan stoppa dig. En bit bakom green kan du se Salsta slott, ett barockslott öppet för allmänheten.

 

 

16 är ett annat av våra favorithål på banan, ett kort par 4 med kullar vänster om fairway i början och några rejält gamla ekar på högersidan strax innan green - inte omöjligt att de stod här innan någon ens kom på golf.

 

 

17 är, som sig oftast bör, ett korthål. Inga problem om du har ork kvar. Avslutningshålet (ovan och nedan) är sedan ett fint ganska långt par 5. På andraslaget ska du förvissa dig om att eventuell framförvarande boll inte har någon spelare dold bakom kullen till höger. Greenen är upphöjd och skymmer sikten från klubbhusverandan, fritt fram att ta en mulligan på inspelet.