Boende mitt i Uppsala och spel på GolfUppsalas två banor

Vi har testat Söderby och Edenhof, i kombination med ett hotell i bästa läget. Med dynamiska priser på golfen såväl som boendet finns det pengar att spara för den som är flexibel.

GolfUppsala driver två banor: Söderby, en kvart sydväst om Uppsala, och Edenhof, tjugo minuter i nordvästlig riktning. Vid den förstnämnda erbjuds logimöjligheter, vi valde dock att bo inne i stan, för att utöver golfen få en chans att titta runt i en stad som ligger för nära vår hemvist i Stockholm för att vi ska ha upptäckt den på allvar.

 

Söderbys hål 3 och avslutningshålet på Edenhof. Längst upp: soluppgången från vår terrass på Radisson Blu.

Uppsala är Sveriges fjärde största stad, inte minst känd för sitt universitet och tillhörande studentliv, som bidrar till att det är en skön puls i stan. Miljön kring Fyrisån är mycket trevlig och avslappnad.

 

Fyrisån, Universitetshuset, botaniska trädgården, gamla centralstationen. Nedan: domkyrkan med 27 meters takhöjd.

 

När det gäller byggnader är domkyrkan den största kyrkan i Norden och hemvist för landets ärkebiskop. Den började byggas runt år 1270 och stod klar 1435. Gustav Vasa är en av flera berömdheter som har sin sista vila här. Det finns sju klockor, den största väger en bra bit över sju ton. Som väl är används den bara vid speciella tillfällen, annars skulle stadsborna gå omkring med ständig tinnitus. För att bära all vikt är nedersta delen av tornväggarna fyra meter tjocka. 

Ett annat byggnadsverk som är svårt att missa är slottet, som stod färdigt på 1500-talet, brann ner 1702 och återuppbyggdes i mitten av det århundradet. För den som är mer lagd åt upplevelser än kultur erbjuds takvandringar här, med vad som sägs vara stans bästa utsikt. Problemet är att du då inte ser slottet.

 

Utsikten från vår terrass, med tre av stadens mest historiska byggnader på rad längst bort: slottet, Carolina Rediviva (del av universitetsbiblioteket) och domkyrkan. Centralstationen får du på köpet.

Det gör du däremot från Radisson Blu, rakt över gatan från centralstationen – praktiskt om någon ansluter med tåg. För er med bil ligger Centralgaraget i direkt anslutning till hotellet (Radisson har ett antal egna parkeringsplatser som du kan boka, men garaget är tillräckligt stort för att det nog alltid ska finnas plats).

 

Hotellet från perrong 8a på Centralstationen. Nedan: vårt rum sett från badrummet.

Det finns 185 rum i olika kategorier. Priserna är dynamiska (följer tillgång och efterfrågan) och det kan skilja ganska rejält från ett datum till ett annat, så få koll på boendet innan du bokar golfen.

 

Det var inga stora pengar att uppgradera från ett standardrum till ett högst upp med en terrass. Härifrån hade vi stenkoll på stad och perronger. Dock ska vi flagga för att dessa rum är mindre än de andra rummen och med queensize-sängar, är ni inte på kelhumör kan det vara läge att ta det försiktigt med den uppgraderingen. Samtidigt var rummet smart utformat, med en öppen vägg mellan badrum och sovrum som gjorde att det kändes luftigt - och helt naturligt att ha ett kylskåp och fikastation jämte handfatet. Toa och dusch använde samma skjutdörr, är ni igång samtidigt på båda ställena får ni ha lite dragkamp om vem som ska ha dörren stängd.

 

 

En variant, om ni vill ha mer svängrum för bagage och annat i rummet, är att checka in i ett annat typ av rum och använda den terrass som finns i spa-avdelningen (ovan). Den ligger också högst upp och erbjuder lika fina vyer. Även från bastun har du viss utsikt. På samma plan finns också ett motionsrum, dock med utsikt åt motsatt väderstreck.



Frukostmatsalen är mycket trevlig, med stora fönster mot staden och Centralstationen. Det finns också en uteplats åt samma håll. Stort plus också för att hotellet redan vid ingången välkomnar hundar på ett fint sätt.

För att boka spel på GolfUppsalas två banor är det Sweetspot som gäller, klubbens hemsida tar dig dit. Även här är priserna dynamiska och även här kan det skilja rejält – som regel lönar det sig att vara morgontidig. Dessutom får du då mer av en ostörd upplevelse.

 

Korthålet 5 på Söderby och hål 9 på Edenhof. Nedan: den välsorterade proshopen på Söderby.

Söderby är huvudanläggningen, med ett större utbud av det mesta. Det gör att det är mer liv och rörelse här, medan vi upplevde att atmosfären på Edenhof var betydligt lugnare. Layoutmässigt är Edenhof en parkbana rakt igenom medan Söderby också erbjuder ett antal skogshål.

 

Vi började på Söderby. Kommer du från Stockholms-hållet kan du svänga av vid trafikplats Märsta, tar några minuter längre än via Uppsala men du undviker eventuell trafik runt staden. Utöver 18-hålaren finns en 9-hålare par 30 som är öppen för alla.

 

Klubbhusrestaurangen med utsikt mot hål 18. Nedan: dogleget 16.

18-hålaren var igång 2004 och med fem tees kan du bita av från 4 769 upp till rejäla 6 702 meter, förvisso par 73. Från restaurangen på en bergsknalle har du fin utsikt mot avslutningshålet. Du kommer inte in efter nio hål, men det finns en välsorterad kiosk där ute. Bra toaletter här och var på banan.

 

Det är en hel del vatten att navigera under rundan, inte minst första nio och påfallande ofta på högersidan (har du med någon som drar bollarna höger lär de börja babbla om livets orättvisor innan du ens kommit halvvägs). Med normalkondis är det inga problem att ta sig fram till fots, en anledning att hyra bil är att dessa har gps.

 
Öppningshålet (ovan) är ett hyfsat långt par 5 men med gott om plats i sidled, ska inte behövas någon mulligan. Undvik den djupa bunkern kort höger om green på inspelet så har du fått till en storstilad inledning på rundan.

 

 

Hål 2 är ett kort par 4 som blivit svårare efter att klubben anlagt två bunkrar på vänstersidan där många tidigare ville landa sitt utslag. Nu tvingas du ut mot vattnet till höger. Tipset är att inte låtsas om bunkrarna, hellre sandig än blöt.

 

Hål 3 svänger svagt höger med vatten längs hela högersidan - hur djärv linje vågar du ta? Indexerat som banans svåraste hål, så uppenbarligen överskattar många sina förmågor här. Det är inte värst långt, så kanske läge att tagga ner lite från tee, "better safe than sorry". Med en bunker vänster om green är det lätt hänt att hålla höger på inspelet, där det ligger ett litet vattendrag och lurpassar.

 

Sedan kommer ett rejält långt par 4, med ett dogleg på slutet. Här gäller det att ta i rejält för att komma runt hörnet på andraslaget, glöm allt vad teknik heter och gå på kraft.

 

 

Med 5 har du enda korthålet på ut-9, riktigt fint och inte värst långt. Kan du bara undvika vattnet ska det inte vålla några som helst problem.

 

Är sorkdödare ditt standardslag lär du få problem på hål 6, där inspelet måste över vattnet. Om du brukar vattenplana bollen ("golfmacka") i sådana här lägen är de dåliga nyheterna att klubben satt upp en palissad på greenkanten.

 

Med hål 7 öppnar banan upp. Vatten i spel framför dig på utslag från de bakre tees och längs hela högersidan för alla. Bunkrar vänster om fairway, men ändå gott om plats att landa bollen torrt och sandfritt. Stor bunker framför green, håll lite vänster på inspelet om du är osäker på att träffa green.

 

8. Återigen vatten i spel längs stora delar av högersidan. Dogleg höger och uppför mot slutet, vilket gör att hålet känns längre än vad det är.

 

Sista hålet innan kiosken, ett långt par 4 med lågt index. Från bakre tees står du högt. Är ruffarna inte uppsläppta är det frestande att gena, var bara medveten om att det även ligger ett vattenhinder vänster om fairway, dit många når med drivern. Längre fram har du ett dike som skär av fairway.

 

Hål 10 är ett par 5, lätthanterligt inledningsvis och svårare mot slutet, med en green snett vänster som skyddas av en halvcirkel med vatten. Har du inte tittat på banskissen är det lätt att missa det här när du försöker gena inspelet - ge akt på den höga röda pinnen som markerar var vattnet börjar från höger.

 

 

11 är ett kort par 4 med ett skarpt dogleg på slutet, inte alls lika långt till böjen som på hål 4 och skulle du inte nå ända fram går det ändå ofta att ta sig upp på green på andraslaget.

 

 

Banans andra korthål, lika mycket sand som gräs i spel. Tillhör du kategorin som ofta har enkelbiljett ner i bunkrarna kan det vara läge att hålla höger på utslaget, men inte för kort.

 

Sugen på mer sand? Det erbjuds på 13, ett kort par 4 med rejält många bunkrar, inte minst när du närmar dig green - rena schweizerosten. Indexerat som banans lättaste hål, om du håller dig på gräset.

 

Med 14 har du banans tredje och sista korthål. Ganska långt och med några elakt placerade bunkrar redo att bråka med din sorkdödare.

 

Sedan står du återigen högt från bakre tees, ett ganska långt par 4 med ett gäng bunkrar där de flesta vill landa utslaget. Vi tog alldeles för mycket klubba på andraslaget, kan ha varit en optisk synvilla.

 

16, ett risk & reward-hål. Den rejält långtslående kan driva vattnet och få ett betydligt kortare inspel. För oss andra gäller att inte försöka hålla bollen alltför torr då det är bunkrar i spel vänster om fairway.

 

Med 17 har du återigen vatten längs högersidan av fairways. Här är det dock inte i spel på samma sätt som på många andra hål (fotot längst upp taget från hål 13).

 

 

Avslutningshålet (även nedan) är ett fint ganska långt par 5 där fairway slingrar sig fram bland ett stort antal bunkrar. Gör dina dåliga slag i början, mot slutet är du i full vy från klubbhusverandan.

 

 

Nästa dag var det dags för Edenhof, som ligger strax bortom Bälinge, en liten ort som 1980 blev världsberömt i hela Sverige genom tv-serien ”Bälinge byfest”, där bland annat rockbandet Kiss gästspelade på ett kafferep i byn. Golfanläggningen ingår sedan 2006 i GolfUppsala och även här finns en 9-hålare öppen för alla, par 32.

 

Klubbhuset och hål 15. Nedan: öppningshålet.

Klubbhuset ger lite känslan av ett växthus. Här finns mat och proshop, men utbudet är inte lika stort som på Söderby. 18-hålaren var spelklar 1991, har fyra tees och kan spelas från 4 924 upp till 6 339 meter, par 72. Plattor markerar 100 och 150 in, men det är först när du står över dem som du ser dem.

 

Öppningshålet är ett halvlångt par 5, enligt banguiden är det vatten på båda sidor fairways men väl igång inser du att det är så långt från där du ska vara att det inte är några problem, om du inte är där du inte ska vara.

 

Korthålet 2 är hyfsat långt men ska inte vålla några större problem. Undvik för säkerhets skull de tre bunkrarna som omger green, dock ingen framför så en väl avvägd sorkdödare kan funka.

 

 

Sedan kommer ett halvlångt par 4 med vatten rejält i spel på högersidan. För den som håller utslaget väl torrt på vänsterkanten finns risken att hamna i någon av två bunkrarna där, sedan har du ytterligare två att navigera på inspelet.

 

 

Hål 4 är inte värst långt, men med ett trixigt inspel där greenen är gömd bakom ett träd. Indexerat som banan svåraste hål, så underskatta inte trixigheten. Sikta mot den högra bunkern från tee, men ha koll på längden.

 

 

Andra korthålet, betydligt blötare än det första och med bunkrar vänster om green och i bakkant. Halvlångt. Speltipset är att träffa green. På utslaget.

 

 

Med hål 6 har du ett inte för långt par 4 som inledningsvis svänger svagt vänster. Gör du inget dumt från tee ska det inte vara några problem att gå in på ett vettigt antal slag.

 

 

Sedan har du ett av banans bästa hål, det längsta från backtee och med dubbla doglegs. Från bakre tees står du högt och det går att skära av första hörnet rejält. Sedan har du ett transportslag för att på inspelet navigera ett rejält dike som skär av fairway.

 

 

Med 8 vänder du tillbaka mot klubbhuset. Här är samma dike i spel som på hål 7 och även här skär det av din färdväg diagonalt. Medlemmarna i vår boll berättade att många försöker driva diket. Vill du vara klyftig istället för macho ska du istället satsa på att lägga upp dig vänster om bron, hitom diket. Därifrån går du lätt in på ditt andra slag.

 

 

Ut-9 avslutas med ett par 4. Det där diket är med dig hela vägen, men det håller sig på högersidan. Framme vid green har du ett vattendrag på högersidan. Väl klar här kommer du in till klubbhuset.

 

 

Om du stannar för fika finns det en sittgrupp precis vid tee på hål 10, så har du koll på när det är dags att jobba vidare. Har du degat till under rasten är det inga problem, hål 10 har inget vatten i spel och bara två bunkrar, båda lättnavigerade.

 

Blötare blir det på korthålet 11. Har du bångstyriga klubbor är tipset att satsa på vänstersidan av green och inte vara för lång då det är vatten även bakom green.

 

 

Med 12 har du ett hyfsat långt par 5 som svänger höger mot slutet. Undvik bunkrarna på båda sidor fairway på utslaget så har du ett bekvämt transportslag fram till svängen.

 

 

Även 13 har en högersväng, men nu är den mjukare och varar längre. Hålet är inte längre än att du kan dra utslaget rejält vänster om du är rädd för högersidan - se bara till att inte hamna mask bakom ett av småträden.

 

 

Alltid kul att stå högre upp på utslaget och det får även de som spelar från främre tee göra på korthålet 14. Känner du dig osäker på bunkerhantering ska du lägga upp kort vänster om green och pitcha den i hål därifrån - en birdie är en birdie.

 

 

15 ser ut som munsbit från tee, men indexeringen som banans näst svåraste hål gör att man misstänker att det är något lurt, någonstans. Lurigheterna dyker upp framme vid green, vatten vänster om och bakom, sand till höger.

 

 

Mindre lurigt är det på 16, ett kort dogleg höger där vi hade en kassaskåpssäker eagle på g, om det inte hade varit för bunkrarna på utslaget. Och vid inspelet.

 

 

Med 17 har du ett långt par 5, tillsammans med hål 7 det enda som är över 500 meter från backtee. Hålet bryter mönstret lite med sina onduleringar vänster om fairway på slutet. När du väl hålat ut här har du en liten backe upp till rundans höjdpunkt.

 

 

Avslutningshålet på Edenhof (även nedan) är ett av de finaste av sin sort i Sverige, ett kort par 4 som premierar placering snarare än längd, att du använder hjärnan snarare än musklerna. Är du som oss klent utrustad när det gäller båda får du uppskatta vyerna.