Sveriges mest kända – och vackraste – hotelltrappa

 

Sundsvall har tre banor av helt olika karaktär: park, skog och seaside. Vi valde att testa parkbanan, Sundsvalls GK, i kombination med Hotel Knaust – där vi lyckades reda ut hur stor den där hästen som tog sig upp för trappan egentligen var.

 

Sundsvall är känt som ”Stenstan”. Namnet, ursprungligen ”Stenstaden”, kommer av att det efter att stora delar av staden brann ner 1888 fattades beslut om att endast stenhus fick byggas i centrum. Många som hade förlorat sina hus i trä hade inte råd med stenhus, istället blev det träpatronerna (som tjänade grova pengar på de större sågverk och träindustrier som växte fram längs Norrlandskusten på den tiden) som ironiskt nog bara hade råd att bygga. Därmed blev det en hel del pampiga byggnader när patronerna skulle bräcka varandra. Esplanaden, promenadstråket som anlades som en brandgata mitt i stan, ger lite kontinentala storstadsvibbar.

 

Sundsvalls GK. Nedan: hotelltrappan som är känd även bortom Sveriges gränser. 

 

1891 slog Hotel Knaust upp portarna i den nuvarande byggnaden – och blev genast platsen där stadens välbeställda umgicks och festade. Att man inte får en andra chans att göra ett första intryck på gäster som kommer in genom dörren anammade man på ett storstilat sätt här, den solfjäderformade marmortrappan innanför entrén är magnifik.

 

 

På trappan skålades nyåren in och stora sällskap kom hit för att låta sig fotograferas. En seglivad myt gör gällande att en kavallerilöjtnant red sin häst uppför trappan, i verkligheten var det en ponny som tagit sig uppför trapporna och sedan fick fraktas ner i bagagehissen.

 

Vår Tornsvit och ett standard dubbelrum vi kikade in i, vissa av dessa har en mindre portion träbalkar.

 

1978 slog hotellet igen portarna och blev kontor, men 2002 var man efter en renovering igång igen som hotell, under Elite-paraplyet. Idag finns här 141 rum i olika kategorier. Vi var ursprungligen bokade i ett standard dubbelrum men insåg att det inte kostade värst mycket mer att uppgradera till en av juniorsviterna. ”Tornsviten” är himmelriket för snedtaks- och träbalksfetischister som oss. Här hade vi också ett badrum med badkar, vilket känns lyxigt på hotell i dessa dagar.

 

Frukosten var välsorterad, inte minst om du gillar te.

 

De allmänna utrymmena på hotellet är mycket trevliga och av hög klass. Personalen är extremt proffsig och hjälpsam. Frukosten är mycket bra och det finns även en salong där kaffe alltid står framdukat. Restaurangpuben Bishops Arms ligger i direkt anslutning till hotellet och du når den via konferensavdelningen. Även här är det hög klass på servicen. Parkering finns nära och billigt (du kan stanna till utanför hotellet för att lasta av/på).

 

 

Det är ganska exakt lika långt till alla tre golfklubbarna i stan, räkna 15-20 minuters körning. Vi spelade på Sundsvalls GK, en klassisk, lättpromenerad parkbana där snedskotten straffar sig bland alla trädstammar men där du ändå oftast hittar bollen lätt. Under vårt besök var semiruffen rejält tät, så det lönade sig att hålla sig på fairway – som det ska vara.

 

 

Först intrycket när man anländer till klubben är att drivingrangen verkar lite underdimensionerad, något som bekräftas i början av hål 13 där det ligger en del rangebollar. I övrigt är det på hål 6 du ska ha lite koll, vägen går längs högersidan och har du en kronisk högerskruv med storbulan ska du vänta med att slå tills det är bilfritt, alternativt sikta väl vänster.

 

 

Ljungan, den lokala älven, flyter förbi i närheten och på green på korthålet 8 har du fina vyer mot den, även längs med högersidan på hela hål 9 och början av hål 10. Du kommer inte tillbaka till klubbhuset efter hål 9 utan istället är du hänvisad till en kiosk.

 

 

På hål 10 och 11 byter banan karaktär, mer kuperat och mer utrymme i sidled. Från bakre tee på 11 har du bästa kontakten med älven. Utslaget ska över ett krön och det är en blinkanordning som ska visa när det är ok att slå. Vi har aldrig sett just den här typen av blinkgrunka tidigare och det är osäkert om vi greenfeespelare har tillräckligt vett att hantera den så att spelet flyter på.

 

 

Klubbhuset ligger trevligt, men tyvärr är det inte detta man ser vid inspelet på avslutningshålet utan istället några fula reklamskyltar ovanpå rangen. Maten är bra, gedigen och hemlagad. Normalt föredrar vi andra typer av banor än platta parklayouter, men Sundsvalls GK var under vårt besök i riktigt fint skick och fick oss på bra humör. Du hittar fler foton från banan här.