Förstklassig mat mitt i Skåne

 

Elisefarms golfpaketet rankas regelbundet som ett av landets bästa och själva banan hävdar sig alltid väl på svenska rankinglistor. Men golfen hamnade helt i skuggan under vårt besök.

Mitt i Skåne, tjugo minuter nordost om Lund längs väg E22, hittar du Elisefarm. Från Malmö/Kristianstad är det ca halvtimmens körning. Det är mycket bra skyltat och missar du avfarten ska du nog inte vara ute och köra bil.

 

 

Elisefarm är namnet på gården här. Huvudbyggnaden är från mitten av 1800-talet och tillhörde tidigare Bosjökloster slott, som ligger vackert vid Ringsjön en mil bort – en trevlig utflykt för den som vill ta några kulturpoäng mellan golfrundorna.

 

2005 flyttade golfklubben in och numera finns här hotell, restaurang, spa och konferensfaciliteter. Fler rum är på gång och så småningom även rejält med bostäder, som ska integreras med banan. De nuvarande rummen är utspridda på tre byggnader, några funkar med hund men se till att boka i förväg. Det finns också två sviter. Är du badsugen finns en uppvärm pool i trädgården, samt en bastu med stora fönster mot Sydskåne.

 

Vi checkade in i ett dubbelrum i ”Stallet”, på gaveln med utsikt mot Ringsjön åt ena hållet och banan åt andra. Sängarna var förstklassiga och badrummet hade golvvärme. Badrockar underlättade logistiken för den som ville utforska spa-avdelningen.

 

Restaurangen ligger i huvudbyggnaden/Herrgården och maten var en riktig höjdare, vi kan inte komma ihåg när vi senast fick i oss en trerätters där allt var så gott. Om ni är två och har likartad munhygien rekommenderar vi starkt att ni delar med er av varandras rätter, så att ni får smaka så mycket som möjligt.

 

Till förrätt satsade vi på brässerad vårlök med karamelliserad getostterrin, ingefärshonung och krispigt filmjölksbröd respektive stenbitsrom med potatisbrioche, citronvinaegrette, rödlökschutney, syrad gräddmousse och mandelpotatischips – båda lika goda.

 

 

Som huvudrätt valde vi kalv med confiterad morot, rödvinssås, rostad spetskål, vinbär- och limoncellogelé och ramslök respektive halstrad marulk med rostad tomatbuljong, brässerad endive, kapris, lök och färska tomater. Båda var förstklassiga men vi var överens om att kalven tog priset.

 

Till efterrätt körde vi båda på en karamell- och mörk chokladtartelette med karamelliserade pecannötter och glass – ja, ni hör ju själva... 

 

Frukostbordet höll samma höga kvalitet och utan att darra på manschetten (så gamla är vi) vågar vi nog säga att du får svårt att hitta ett svenskt golfpaket med bättre mat. Lägg därtill att rummen är mycket fina och bekväma och personalen rejält trevlig och hjälpsam så har du råd att spela hur dålig golf som helst utan att bli missnöjd med dina dagar på anläggningen.

 

Javisst ja, golfen – den höll vi på att glömma helt. Vi var här första veckan i april och växtligheten hade ännu inte kommit igång runt banan. Öppningshålet ligger vid rangen, på vänster sida när du rullar in på anläggningen. Mitt emot hittar du det ursprungliga klubbhuset, som idag hyser hotellrum.

 

Med fem tees går det att spela banan från 4 673 upp till hela 6 444 meter. Klimatet här gör att den håller öppet med ordinarie greener större delen av året, men det kan blåsa friskt, som under vårt besök. Det är ingen större utmaning att ta sig runt till fots. Hyr du bil har dessa de där sköna stoppade sätena som synkar så väl med beniga gubbrövar.

 

Layouten är ganska förlåtande för den som planerar sina slag och sedan utför dem enligt planen. Bunkrarna är mycket fina, med högt uppdragna framkanter så att du tydligt ser dem. Det straffar sig rejält att hamna i dem, precis som det ska vara. Flera greener är rejält skyddade av stora bunkrar och många gånger kan det nog vara läge att lägga upp kort och sedan försöka enputta.

 

Hål 12 är utan tvekan det mest spännande hålet, ett par fem som spelas nerför och där inspelet sker över vatten (fotot längst upp på sidan). Korthålet 13 fick vi nästan känslan av att de vänt fel, här slår du ut från en ö-tee och spelar uppför. Efter hål 15 blev vi konfunderade – var tog banan vägen? Det visar sig att resterande hål gör en rejäl loop runt en stor portion skånsk mylla för att sedan ta dig tillbaka till anläggningen.

 

Sammantaget tycker vi att banan passar alla typer av golfare. Har du svårt att ta dig ur bunkrar är vårt tips att undvika dem. Släpper de upp ruffarna sommartid kan vi tänka oss att layouten blir betydligt tuffare för snedskjutare.

 

En kul grej är att de låtit Obelix sätta ut ett blandat sortiment av sina bautastenar som 150-meters markörer. Skönt också att man undvikit klubbor och bollar i loggan. Istället är det en fasan och vi såg några exemplar kuta runt på banan, sannolikt medvetna om att de allt som ofta figurerar på menyn i restaurangen. Du hittar fler foton från banan här.