Herrgårdshotell och spel på 45 hål

 

I Katrineholm kombinerade vi boende på Dufweholms Herrgård med spel på Robert Karlssons hemmabana. Vi hann även med Flens GK 20 minuter österut.

 

Katrineholm ligger i Mälardalen, 14 mil sydväst om Stockholm och fem mil rakt norrut från Norrköping. Läget hade varit lite avigt om det inte varit för att Västra stambanan ger invånarna ett snabbspår till landets två största städer. Det här gör också att det funkar utmärkt om du har någon i sällskapet som ansluter med tåg – bara du inte glömmer att svänga förbi stationen och hämta upp dem.

 

Katrineholms 18-hålare. Längst upp: Dufweholms herrgård sett från den lilla bron du kommer in via.

 

Namnet på staden kommer av gården Cathrineholm vid sjön Näsnaren, Catharina var dotter till ägaren. Men det där är perifert, det du behöver veta om Katrineholm är att golfbanan på orten har fostrat en av våra största – och längsta – stjärnor på herrsidan: Robert Karlsson, med elva segrar på Europatouren och vinnare av dess penningliga 2008 – något som bidrog till att han det året utsågs till ”Årets manliga idrottare” på Idrottsgalan.

 

 

Vi checkade in på Dufweholms Herrgård, vackert belägen vid Duveholmssjön strax söder om staden och tio minuters körning från golfbanan. Herrgården ingår i Svenska Kulturpärlor och erbjuder en mix av historiska byggnader och bekväma faciliteter.

 

 

Nöjer du dig inte med mat och fika i vackra salar och häng i spa-avdelningen kan du uppleva ett 100-årigt allmogemuseum med diverse tidstypiska miljöer och föremål från en tid när världen var mer begriplig. Att den gamla telefonkiosken benämns ”Allmän samtalsapparat” känns näpet värre.

 

 

Vi rekommenderar också en promenad runt sjön, kanske för att få igång maskineriet innan frukosten. Efter att du gått över bron du kom in via svänger du direkt vänster mot lusthuset där Anders Zorn, Carl Larsson och Albert Engström varit i farten med väggmålningar. Fortsätt sedan runt sjön och tillbaka via järnvägsbron.

 

Lusthuset, inte omöjligt att målandet kombinerats med en och annan snaps. 

 

Dufweholms erbjuder också en rejält uppskruvad champagneprovning, med flaskor bärgade från skeppet Jönköping som sjönk 1916. Flaskorna låg på havsbotten i drygt 80 år och för att de ska behålla sin karaktär förvaras de i akvarier på Dufweholm. Föredrar du vin lär det inte bli några problem att komma igång – herrgården har landets största samlingar av korkskruvar, runt 3 000.

 

 

Hotellet har 23 rum i olika kategorier utspridda på flera byggnader. Alla rum ser olika ut och har sin egen historia. För den som vill hålla igen på soverikostnaden och kan tänka sig att dela badrum med andra finns också tio bäddar i ett mycket trevligt B&B – ni äter frukosten på samma ställe som hotellgästerna.

 

Vårt dubbelrum, med utsikt mot trädgården.

 

Middagarna är populära på Dufweholm. Själva satsade vi på en tvårätters bestående av toast med kräftor, västerbottenost, kummin och löjrom som förrätt och oxfilé med potatisbakelse, sockerärtor, sparris, ugnsbakad tomat och rödvinssås som huvudrätt.

 

Personalen dukar inför middagen. Vår tvårätters. Delar av frukostbordet övervakat av dåtidens potentater.

 

Katrineholms GK ligger alltså en kort körning från Dufweholm. Infarten från stora vägen går att missa, det finns inga skyltar bara två spensliga flaggstänger. Klubbhusområdet är ett av de trevligare i landet, som ett småskaligt Skansen men med golfare istället för älgar. Det finns planer på att bygga ett nytt klubbhus av modernare snitt, men vad oss anbelangar får det gärna dröja.

 

Restaurangens uteservering ligger fint, med utsikt mot första tee och 18:e green samt mot ytterligare några hål.

 

Första nio hålen stod klara 1963. Tio år senare var 18 hål på plats och 2001 tillkom ytterligare nio. Numera kör man de 27 hålen som en fast 18-hålare (Gamla banan) och en lika fast 9-hålare (Nya banan). Vi tycker absolut att du ska spela alla 27 hålen, för att de har olika karaktär och för att du då inte lär missa lunchhänget.

 

 

Gamla banan är mestadels en öppen parkbana, med riktigt fin sjökontakt på några hål. Den figurerar regelmässigt på svenska topp 50-listor och Challenge-touren (direkt under Europatouren) har gästat flera gånger genom åren. Skulle du sätta iväg utan banguide lär du ändå klara dig bra, bunkrarna är uppdragna i bakkant så att du tydligt ser dem och det är oftast gott om utrymme i sidled, om du och klubborna inte skulle vara överens om färdriktningen.

 

 

Hål 5 och 6 (fotona ovan) är anläggningens vackraste hål, båda dogleg vänster med vatten i spel mot slutet – påminner om nya Slottsbanan på Åland. Vi hade gärna sett att klubben vänt på slingorna för att få de här hålen på in-9, men gissar att de kör som de gör för att skogshålen 10-14 ska hinna tina upp när det är morgonfrost vår och höst.

 

 

Efter att du är klar med de fem skogshålen är det en liten promenad till 15. Du passerar då återigen klubbhuset, men det finns även en kran vid tee om du behöver fylla på vatten.

 

 

Nya banan (hål 19-27) är mer av skogsbana och börjar och slutar en kort promenad från klubbhuset, när du slår ut på hål 13 är du där och nosar. Här har Robert Karlsson varit med och designat hålen, hans pappa var greenkeeper på klubben i över 30 år så gissningsvis har han inte bara kläm på spelstrategier utan även på vad som krävs för att banan ska hålla sig i bra skick. Vardagar är det Pay & Play här. Du hittar fler foton från de två banorna här.

 

 

Sträckan Stockholm-Katrineholm tar dig via Flen. Här stannade vi till vid Flens GK, som var igång med nio hål 1989 och med 18 två år senare. Vi brukar inte gilla klubbloggor med bollar och klubbor men Flens har även med en så snygg blomma att det får passera. Klubbhusmiljön är trevlig och uteserveringen har utsikt mot rangen, där du slår ut i Torpsjön.

 

 

Banan är lättpromenerad och hyfsat lättmanövrerad. Dock kan det vara värt att gnugga geniknölen en stund om du står på bakre tee på hål 4 – antingen går du vänster om trädet med en lång carry eller så håller du igen och lägger upp innan trädet och satsar på andraslaget.

 

 

Kiosken dyker upp efter hål 7, men du förväntas inte stanna till här förrän du passerar igen efter hål 9. Däremellan har du utsatts för hål 8, förvisso ett kort par 4 men med en rejäl pöl som du måste över på andraslaget (fotot ovan) – välförtjänt indexerat som banan svåraste hål.

 

 

Ut-9 har några rejäla stenbumlingar som bidrar till den estetiska inramningen, annars var in-9 helt klart vår favorit, inte minst då du här har fin sjökontakt på några hål. Hål 16 är svårt att få grepp om från tee. De har satt upp ett torn så att du kan klättra upp och få mer överblick – dock utan att det gör det värst mycket begripligare. Avslutningshålet (ovan) är fint, med vatten längs hela vänstersidan. Du hittar fler foton från banan här.