Sveriges mest rogivande golfpaket?
Vi har testat aprilgolf på Mölle GK, belägen i ett naturreservat längst ute på Kullahalvön. Från vårt värdshusboende hade vi inte många steg till första tee. Vi gav oss också på St:Arild, en klassisk parklayout.
Låt oss först och främst få ordning på halvöarna i nordvästra Skåne. Den översta heter Bjärehalvön och har inget med det här att göra. Den nedre heter Kullahalvön och här hittar du Kullabergs naturreservat, med Mölle GK och Kullagårdens Wärdshus.
Sinnesbilden av Skåne som platt i kvadrat får sig en rejäl törn för den som ger sig ut i reservatet, som vilar på en urbergsrygg med branta klippsidor ner mot havet. Färden från samhället Mölle ut till golfklubben går via Italienska vägen, som fått sitt namn av att landskapet påminner en hel del om vad du kan hitta i Italien. Här hittar du vackra drönarflygningar från området där golfklubben ligger.
Mölle samhälle fotat från vägen som leder ut till golfklubben.
Vi började med att checka in på Kullagårdens Wärdshus, som ligger granne med golfklubben. Ända sedan den första versionen av Kullens fyr stod på plats 1561 har det erbjudits övernattningar här, inledningsvis var det mest fyrpersonal och koltransportörer men med åren hittade även andra hit.
Den danske astronomen Tycho Brahe bodde här i drygt 20 år i slutet av 1500-talet och skötte då fyren. Carl von Linné var här i mitten av 1700-talet och beskrev platsen som ”en av de artigaste situationer som upptänkas kunde, och folkets beskedelighet svarade mot denna behagliga ort” – en tidig version av Google Translate kunde inte formulerat det tydligare.
Numera är det framförallt turister som hittar hit. Har du råkat få med dig icke-golfare finns det en hel del annat att göra i området, inte minst att promenera eller cykla i naturreservatet. Till Kullens fyr är det bara en kvarts promenad. Köper du hellre ett färdigt paket erbjuder värdshuset flera.
De 16 rummen är uppkallade efter olika platser i naturreservatet, individuellt inredda med gammaldags charm och fräscha. Vi hamnade i Ablahamn, som fått sitt namn efter en populär badplats.
Hundar är välkomna i flera rum, du ser vilka i bokningssystemet, och i restaurangen samt på golfbanan – Fido kommer inte att ha något att klaga på, såvida du inte misstar hans godis i baren för ölsnacks.
Maten är naturligtvis en stor del av upplevelsen på värdshuset – vi är ju i Skåne. Efter några kom-i-stämning-veteöl i ett av sällskapsrummen satte vi oss till bords för en 3-rätters middag. Till förrätt fick vi gratinerade pilgrimsmusslor med tomatbrödsflarn.
Som huvudrätt serverades vildsvinsrygg med rostad morot, broccolisparris och potatiskaka – kändes bra att ge klubben lite indirekt handräckning att hålla nere vildsvinsstammen. Vi avslutade med lavendel- och blåbärsgelato med färska blåbär och chokladflarn. Frukosten (nedan), när vi är som mest stingsliga, var riktigt rogivande, med lågmält piano i bakgrunden och utsikt mot 18:e green och havet.
Mölle är en av få svenska banor belägen i ett naturreservat. De första tolv hålen anlades 1943, resterande sex hål tillkom 1958. Från flera platser på banan har du strålande utsikt över Kattegatt, bort mot Öresund och – en klar dag – den danska kusten. Norrut har du Bjärehalvön, på andra sidan Skälderviken.
Första tee, med värdshuset och klubbhusområdet i bakgrunden. Nedan: blandade hål.
Banan är inte värst lång (som mest 5 292 meter, par 70) och med några hål som korsar varandra har den fått rykte om sig att vara lite småtrixig. På hemsidan sägs att ”layouten kräver lite fantasi, ett rörligt intellekt samt lite känsla i handlederna. Om du inte skulle ha något av det kommer du att ha väldigt trevligt ändå.”
Vi har ju själva varken fantasi eller intellekt men däremot extremt lite känsla och vi uppskattade hur layouten erbjuder gammaldags charm på de inledande hålen för att sedan växla över till en mer modern layout.
Banan är utlagd som en treklöver. Öppningshålet (ovan) sätter lite av tonen för de inledande hålen, ett kort par 4 med vänstersväng och ett dolt vattenhinder på vänstersidan. Redan här kan det vara värt att konsultera banguidens speltips (den ingår i greenfeen).
När medlemmarna fick rösta fram det vackraste hålet på banan var det hela tolv hål som fick röster, flest fick hål 3 (ovan och nedan), som även röstades fram som det svåraste hålet, trots att det som längst spelas 311 meter och helt saknar bunkrar – en munsbit för golfare av vår kaliber alltså.
Efter att ha hålat ut inser vi att svårigheten inte ligger i utslaget, där du bara ska passa dig för ett tvärsgående dike, utan i inspelet. Med en upphöjd green är det lätt hänt att man tar för mycket klubba och hamnar bland enebuskarna bakom green och sedan får ett svårt slag tillbaka där bollen riskerar att rulla av green och ner i backen. Om du däremot hamnar kort på inspelet riskerar du att bollen redan här rullar nerför backen.
Med hål 5 (ovan) kommer du tillbaka mot klubbhusområdet, från green har du fina vyer mot Bjärehalvön och Hallands Väderö. Det finns en toalett längs vägen (riktigt snygg design, byggd av ordföranden – en kille som verkar vara rejält i farten) till nästa hål.
Hål 6 (samtliga foton ovan) är banans längsta hål, ett par 5 som kan spelas upp till 456 meter. Det är också indexerat som det svåraste hålet, även om medlemmarna tydligen inte håller med.
Hål 7 fram- och bakifrån. Frestande att ta ner buskaget höger om tee för att få fria vyer mot Mölle samhälle och havet, men vi gissar att man inte får göra vad som helst i ett naturreservat. Dessutom skulle det säkert skapa distraktion och vi har redan tillräckliga problem att fokusera.
När du kommer till korthålet 7 ska du se upp för inkommande golfare från höger. Det är hål 8 som korsar och många gästande golfare dröjer sig nog kvar på tee där för att beundra utsikten ner mot Mölle samhälle och den skånska västkusten.
Sveriges bästa tee-utsikt?
Vi minns när vi för många år sedan skulle slå ut på hål 7 och inte kunde se någon flagga – det visade sig att bollen framför hade så bråttom till tees på hål 8 för att hinna beundra utsikten att de fick med sig flaggan. Har du en boll bakom kan det kanske vara läge att släppa igenom och njuta av utsikten i lugn och ro. Det finns en bänk att sitta på vänd mot havet, glöm bara inte att du har elva hål kvar att spela innan det blir mörkt.
När du väl slitit dig från utsikten och peggat upp på hål 8 (ovan) har du en siktpinne som visar vägen – har du inte titthålskirurgisk precision i utslaget är det bättre att hamna vänster om den än höger, för att få ett lättare inspel. Innan du går upp på green ska du ringa i en klocka så att bakomvarande boll kan slå ut.
Hål 9 (ovan) är ett kort par 4 där det kan vara läge att dra upp bollen i högerslänten för att ha lite marginal till vattnet vänster om fairway, i vare fall om du är högerspelare.
Även hål 10 (ovan från röd tee) sluttar från höger till vänster, har du med dig vänsterspelare i bollen är det inte omöjligt att de nu börjar gnälla om livets orättvisor och försöker förhandla om storleken på den där ölen ni spelar om. Efter korthålet 11 (nedan, fram- och bakifrån) har du resterande hål på andra sidan vägen. Du hittar även kiosken här, vid tee på hål 12.
Visst är banan och omgivningarna vackrare när grönskan har slagit ut, samtidigt tröstade vi oss med att vi utan lövverk såg mer av havet på flera hål. När det gäller layouten gillade vi faktiskt de inledande hålen bäst, för att de är annorlunda mot den likformighet som sedan länge råder när banor byggs. Det är också skönt att spela golf i miljöer där layouten anpassats till naturen istället för tvärtom, som på många nya ”bulldozerbanor”. Du hittar fler foton från banan här.
Vi hann även med St: Arild, kvarten inåt landet från Mölle. Det här är en lättpromenerad parkbana av betydligt senare datum än Mölle, slutet av 1980-talet var man igång.
Banan kan spelas från 4 500 upp till 6 300 meter (par 72). Inramningen är inte lika spektakulär som på Mölle men de mer öppna och jämna ytorna har gjort att man kunnat jobba med större armbågsutrymme när det gäller det spelstrategiska.
Vad som mer än något annat kommer att avgöra hur du gör ifrån dig är vinden, att det kan blåsa en hel del här antyder det permanenta vindskyddet runt klubbhusets uteservering.
Alla hål har unika namn, men det är tveksamt om dessa kommer att ge dig någon vägledning. Öppningshålet (ovan) är ett dogleg höger och har en liten förhöjning i kröken. Att det döpts till ”Alperna” skvallrar kanske mest om hur platt layouten är.
På hål 4 (fotona ovan) får du chansen att för första gången på allvar testa ditt mått av självinsikt, ett långt par 4 där du på andraslaget har en hel del vatten i spel. Att hålet är indexerat som banans svåraste kanske kan vara värt att ha med i ekvationen när du bestämmer dig för huruvida du ska in på två eller lägga upp. 
Vatten är i spel på sex hål på banan, men utöver på hål 4 ska det gå att navigera dina sorkdödare runt det. Rejält med vatten i spel har du på 15 (ovan). Ska du runt här i markplan finns det utrymme till vänster. Du hittar fler foton från banan här.
