Strandliv och två bra golfbanor

Plettenberg Bay erbjuder småstadscharm i kombination med fina stränder. Här finns två banor, en äldre med en hel del charm och en nyare designad Gary Player.

Plettenberg Bay – eller rätt och slätt ”Plett” – är betydligt mer kuperad än Knysna halvtimmen västerut, framförallt om du ska ta dig från det lilla trevliga centrumet ner till stränderna. Äldsta banan heter Plettenberg Bay Country Club och ligger i ett naturreservat bara någon kilometer från stadscentrum, nerför backen, nära en av stränderna.

Plettenberg Bay CC, även längst upp.

Layouten är relativt platt och det är lätt att gå. Ruffen var under vårt besök rejält nerklippt överallt så det var oftast inga problem att hitta våra snedskott så länge vi håll oss borta från vattnet. Vi lyckades också undvika att träffa en flock babianer, vilket gladde oss då vi är stora djurvänner – även om babianrövar inte är något vi brukar dela ut estetiska poänger till.

Babianer är flockdjur och håller ihop, under vår runda hängde de där hål 11-13 är samlade.

Teetavlorna hade inte mycket information, ibland inte ens längden på hålet, så se till att i varje fall få med dig ett scorekort. Skicket var under vårt besök mycket bra hela vägen från första tee till sista green. Klubbhusterrassen är trevlig och priserna är nästan oförskämt låga.

Den andra banan heter Goose Valley, en Gary Player-design som vi första gången spelade när de öppnade 2005. För att ta dig hit är det bara att följa vägen i nordostlig riktning från Plett så har du klubben på höger sida efter fem kilometer.

Layouten är typisk Player, med välplacerade stora runda bunkrar med upphöjda bakkanter – lätta att se och kostsamma att hamna i. Sedan förra besöket har det tillkommit en hel del husprojekt runt banan, tyvärr ofta av skokartongstypen. Dock är de aldrig så nära banan att man behöver lusläsa villkoren i drulleförsäkringen. Överlag är det gott om utrymme för den som planerar sina slag hyfsat.

Banan var under vårt besök i mycket bra skick, men samtidigt var det först på hål 11 (bilden ovan) vi gick igång på layouten. Det här är signaturhålet, ett par 3 där greenen ligger inbäddad i en ocean av bollätande grönska. Hålet efter är också fint, en par-4 helt omgiven av samma typ av grönska.

Efter hål 14 passerar du klubbhuset igen, vilket var lämpligt då en av våra Bobmen hade knäat efter nio hål (vi gick ut sent och höll högt tempo för att hinna runt) och fick chansen att tanka några öl för att sedan ansluta igen på 15:e tee (fast då hade han lyckats bli så vinglig att han glömt att ta med sig klubborna). Klubbhuset är som oftast i Sydafrika mycket fräscht och med en trevlig uteservering mot avslutningshålet. Bra ölsortiment, som vi gjorde en grundlig research av.