Förstklassig golf till budgetpris

Bara 40 minuter in i Georgia från Florida hittar du förstklassig golf i en extremt rogivande miljö. Vi har testat de tre 18-hålarna, två var fantastiska med tanke på greenfeen och en kan du hoppa vintertid.

Jekyll Island ligger bara timmen norr om Jacksonville i Florida och har en intressant historisk bakgrund som hemmabas för Jekyll Island Club, som under drygt 50 år i början av 1900-talet samlade några av världens rikaste familjer, som ett tag försökte skapa ett nytt bank- och valutasystem i USA. De facto var det här sannolikt den mest exklusiva herrklubb världen skådat och såväl Winston Churchill som dåvarande presidenten William McKinley ansökte om medlemskap, vilket inte beviljades.

Pine Lakes. Nedan: Indian Mound.

När du passerat bron från fastlandet är atmosfären ett mellanting mellan Daufuskie och Amelia Island, som en liten värld för sig själv. För att ta sig runt funkar cykel utmärkt och många kör golfbil överallt (vid den lilla flygplatsen stod det fler golfbilar än vanliga bilar). Sommartid är ön en populär turistdestination, resten av året är det framförallt golfare som hittar hit. Vintertid är servicen begränsad, även när det gäller affärer. Här finns tre 18-hålare och en 9-hålare. Den senare är fullängd och ligger några minuters körtid från de andra. För en liten kostnad kan du lira hur mycket du vill här, med eller utan golfbil. Dessa hål är del av den ursprungliga banan, havet tog de andra nio hålen.

De tre 18-hålarna delar klubbhus och genom att alla banor drivs i kommunal regi är även ordinarie greenfeen mycket sansad. Klubbhuset är gemytligt, personalen trevlig och maten bra. Här finns en hel del snowbirds, flera från Kanada. Ett stort sällskap var på väg ut före mig men det var inga problem att möblera om vilken bana vi skulle spela den dagen, så att vi fick fritt framåt, trots att vi bokat via Golfnow. Golfbilarna är av bra standard, men ta chansen att gå.

Pine Lakes. Nedan: Indian Mound.

Banorna heter Indian Mound, Pine Lakes och Oleander. Den sistnämnda är äldst och i stort behov av en omfattande renovering, för att inte säga respiratorvård. Att den ligger under havsnivå gör den också känslig för väta. Vissa medlemmar håller den som sin favorit, så tydligen levererar den en annan upplevelse utanför vintern. Under vår runda låg det pinnar och allehanda skit överallt och det kändes som att klubben kastat in handduken i väntan på våren. Vi tog inte ens upp kamerorna. Hör gärna av dig om du haft en annan upplevelse på Oleander.

De andra två banorna – alltså Indian Mound och Pine Lakes – var bland de mest prisvärda vi någonsin lirat (Golfnow mer än halverade vår greenfee). Båda bjuder på en runda i helt ostörd natur, inramad av träd med hängande spansk mossa. Alla hål är separerade från varandra, så du slipper störas av andra golfares dåliga dagsform på intilliggande hål.

Ingen Blue Moon i restaurangen, men bra mat och en god Amberbock.

Båda banorna kräver en del planering för att komma in på rätt antal slag. Snedslag straffar sig, men du hittar nästan alltid bollen. På grund av att det var mitt i vintern var greenerna något långsamma och fairwaygräset inte helt tätt. I övrigt var det fantastisk golf för pengarna och riktigt duktiga golfare såväl som höghcpare som väljer rätt tee kommer att trivas här. Har du bara tid att spela en av banorna – Gud förbjude – ska du satsa på Indian Mound som är något mer varierad:

Pine Lakes var lika fin skickmässigt och här såg vi mer av små rådjur i nästan fickstorlek: