Sök i vårt arkiv

våra nyhetsbrev:

vad är Bobmen report?

Läs om vår ambition att bygga en foto-wikipedia över så många av världens golfdestinationer som möjligt innan vi drar på oss långvårdsblöjorna. Hur många rundor vill du själv hinna med innan du dör?

våra kolumnister

En reprimand för långsamt spel efter att hans fyrboll avverkat rundan på 3,5 tim – Bodevik har upplevt golf i Skottland som förr i tiden.

reportage i urval

Belgien har knappt 100 golfbanor och 700 sorters öl. Vi gjorde ett tappert försök att hinna med alla men efter ett tag gav vi upp och fokuserade på golfen. Vi tipsar också om häftigt boende i en kyrka.



Golfen i Polen är på rejäl frammarsch och här får du mycket för pengarna. Strax söder om Czestochowa hittade vi en bana i absolut världsklass till budgetpris.



Vi har testat tio av banorna i Belek – och turkisk stjärtdusch, vilket tog en ända med förskräckelse.



St. Enodoc i Cornwall är en av de bästa linksbanor vi spelat och vintertid kan du lira den till rena fyndpriset.


Marocko växer som golfland och vi har hackat oss runt banor i hela landet. Inför en runda föreslog caddyn att vi skulle betala honom en premie på tio pengar för varje birdie han hjälpte oss fram till. Efter att ha sett oss slå ut på första tee höjde han sin taxa till 50 pengar.


Europas största golfresort når du lätt från Sverige.


Danmarks bästa golfresort når du också lätt, med färja från Västsverige.


Dög den åt Steve McQueen i ”Bullit” duger den åt oss. I våra allmänna USA-tips visar vi hur du kan glida iväg i en cabbad Mustang trots att du bara betalat för en Fiat Panda.



Valderrama, Finca Cortesin eller 516 korvar på IKEA – vi har testat för att se var du får mest för pengarna.

 

Gör en långtråkig resdag till en golfdag

 

Många svenskar på väg söderut eller norrut i Europa passerar området mellan Hannover och Dortmund. Eftersom en golfrunda kan förvandla en långtråkig ”transportdag” till en ”golfdag” har vi testat nio banor i området som erbjuder bra bensträckare – en förälskade vi oss i. För den som kör husbil går det oftast utmärkt att koppla in sig på strömmen på klubbarna. För de av er som kör personbil har vi testat några hotell i närheten av banorna vi hackade loss på.

 

Hannover är stort som Göteborg och huvudstad i Niedersachsen, den till ytan näst största delstaten i Tyskland och hem för en av landets mest kända profiler: Jägermeister. Från färjeläget i Travemünde är det ca två timmar till staden, räkna ytterligare en timme om du kommer med färjan till Rostock eller Puttgarden. Hannover har ett av Europas bästa zoo och för den som gillar trädgårdar och slott finns den varan också.

 

Gleidingen. Längst upp: det bästa med att lira i Tyskland: veteöl.

 

Nordväst om Hannover testade vi två banor. Golfpark Steinhuder Meer har en fullängds 18-hålare och en kortare 9-hålare. Fullängsbanan var under vårt besök i mycket bra skick, med en layout som ofta tvingar dig att tänka till rejält från tee. Inledningshålet är lite tveksamt då det krävs en forecaddy för andraslaget. I övrigt hittade vi faktiskt inget att anmärka på. Hål tre är ett riktigt fint par 5 med waste areas där ett bra utslag bäddar för chansen att gå in på två slag, men inte utan risk. Flera hål spelas som doglegs, vilket vi verkligen gillade. Stenar markerar 100/150 meter till green. Tyvärr började det tokregna halvvägs genom rundan, så vi spelade inte sista nio utan körde bara runt och tittade – dock verkade 10-18 minst lika bra/roliga som första nio.

 

 

Den varierade layouten i kombination med omgivande svingelruff (rött gräs som är vanligt i linksmiljöer) bidrar till att rundan inte bara känns tekniskt bra, utan även estetiskt tilltalande. Intressant att notera är också att hela anläggningen är ett engelskt familjeprojekt – kanske därför klubbhuset interiört påminner om en pub.

 

Steinhuder Meers klubbhus med pubkänsla.

 

Tio minuter västerut från Steinhuder Meer hittar du Rehburg-Loccum. Det här är en i stora stycken platt parkbana som under vårt besök var i gott skick rakt igenom. Hålen är varierade och erbjuder hyfsat med utrymme även för dig som slår lite snett. Slår du mycket snett – som oss – riskerar du dock att hamna i det högre gräset som finns överallt och där kan det vara svårt att hitta bolluslingen. Några kraftledningar förtar det estetiska intrycket, men det uppvägs av det vackra rödaktiga ruffgräset. Hål åtta kändes lite tveksamt, ett blint par 3 med siktpinne som kunde vara svår att se från röd tee om du är kortväxt. Klubbhuset är trevligt och fräscht, på ett småskaligt tyskt sätt. Tyvärr hade vi en hel del regn under vårt besök, så det var svårt att göra banan rättvisa i bild. Dock verkade den klara regnet utmärkt, vilket tyder på bra underlag.

 

 

För att ha knappa halvtimmen till de här två banorna checkade vi in på Hotel Bullerdieck 20 minuter nordväst om Hannover, som så många av Tysklands små fyrstjärniga familjehotell beläget i ett lugnt villakvarter i ett mindre samhälle, i det här fallet Frielingen strax norr om Garbsen. Härifrån hade vi slagläge på en handfull banor. Hotellet drivs av fjärde generationen Bullerdiecks och har mycket goda användaromdömen på Internet, inte utan skäl. Två byggnader med rum ligger på vardera sidan av en liten lummig biergarten (testa den populära ”altbierbowle” som ser ut som Coca-Cola med äppelbitar, men beskrevs som en blandning av ”gammal öl och fruktbål”).

 

Vårt rum på Bullerdieck. Nedan: den trevliga lilla biergarten som ligger mellan hotellbyggnaderna.

 

Frukost och övrig mat håller hög standard och serveras i trevliga lokaler. Bullerdieck erbjuder flera olika typer av rum och har såväl spa-avdelning som möjligheter att ge större golfsällskap egna utrymmen, inom- såväl som utomhus. Det vi kan klaga på är att rökning är tillåten i den trevliga baren. Utöver golf finns det ett mycket trevlig rekreationsområde söder om sjön Steinhuder Meer, i orten Steinhude. Förutom ett stort utbud av matställen erbjuds många aktiviteter, inte minst på själva sjön.

 

 

Strax sydväst om Hannover ligger Gleidingen, som vi fullständigt förälskade oss i. Klubben har 27 hål och layouten är imponerande – tänk Vasatorp TC utanför Helsingborg, i vårt tycke Sveriges kanske bästa bana. Varje hål har i princip sitt eget rum, inramade av böljande kullar med högruff, som visuellt ger lite linkskänsla. Slår du rejält snett så kan det vara svårt att hitta bollen, men normaltsnett (vårt standardslag) ska klara sig. Det händer inte ofta, men vi hittade inte ett dåligt hål. De tre slingorna varvas för att utgöra dagens 18-hålare. Vi tycker att Grön slinga var vassast, så den ska du se till att få med. Samtidigt är det samma greenfee för alla 27 hål som för 18, så spela alla med avbrott för lunch. Vi är övertygade att låg- såväl som höghcpare kommer att gilla hela anläggningen och själva hade vi kunnat bli medlemmar på studs, bara vi förstått tyska.

 

 

Range och övningsområde – för den som använder sådant – är imponerande. Regelbundet huserar också Richard Phillips här, som bygger klubbor för spelare på touren. Richard har en studio vid rangen där han med kameror och datorer på ett mycket pedagogiskt sätt visar hur man kan utveckla sin sving för att nå sin fulla potential. Vi har testat en hel del av de här koncepten tidigare och kan säga att Richard på ett tydligare sätt än någon annan fick polletten att trilla ner.

 

 

Knappa halvtimmen sydost om Hannover ligger Rethmar golf links, en linksbana designad Arnold Palmer. Vi var nyfikna på banan av två skäl: vi har oss veterligen aldrig lirat en Palmer-links och klubben har något som kallas Crazy Mondays, där gästande golfare betalar sitt hcp i greenfee. Det ska sägas att det var den av oss med 9 i hcp som var mest sugen att testa banan, 26-hcparen var inte lika entusiastisk. För dig som lirar på plus-hcp kan vi ge beskedet att du inte kommer att få några ”apperance money”.

 

 

Banan är överraskande nog vad vi skulle kalla opolerad links, alltså inte alls den typ av links man förväntar sig av en amerikan, där minsta detalj är bearbetad för att ge ett fulländat estetiskt intryck. Här känns det istället som att man är på en gammal brittisk linksbana, vilket naturligtvis också innebär att banan inte alltid är vacker att se på. Huruvida detta är en medveten strategi från ägaren eller att banan helt enkelt inte ligger på ett optimalt underlag (som man hävdade på grannklubben) ska vi låta vara osagt, men skönhetsfläckarna var under vårt besök ganska många och greenerna lämnade en hel del att önska när det gällde finish. Vatten är i spel på fem hål, i övrigt är det mest ruffen som kan ställa till det. Även om du skulle slå snett är det hyfsat lätt att hitta bollen, bara du har koll på ungefär var den landade.

 

 

Rethmar ägs av en amerikan och det får väl anses vara ett skäl till att man kör sitt Crazy Monday-koncept. Ett annat skäl uppges vara att man vill skapa trafik på måndagar, då tyskarna ofta inte lirar golf (ett skäl är att många banor håller stängt för underhållsarbeten). Vi tycker dock att man skulle vända på rabatten och erbjuda högchpare billigare greenfee, för vi tror att den kategorin av golfare inte alls uppskattar layouten lika mycket som en låghcpare med våta drömmar om genuin linkskänsla. Klubbhusets utsida är anspråkslöst, något man verkar försöka ta igen på insidan.

 

Rethmars annorlunda klubbhusinredning.

 

För att ha nära till båda banorna söder om Hannover checkade vi in på Copthorne i stadens södra förorter, mitt mot ett halvstort shoppingcenter. Hotellet är stort (222 rum) och har på olika nätforum utmärkta vitsord av svenska användare. Gratis parkering finns, men Internet kostar ganska rejält. Rummen är fräscha och väl tilltagna, vilket man inte kan säga om badkaret – alldeles för grunt för att man ska få ner mycket mer än skinkor och skulderblad. Restaurangen, där frukosten serveras, ligger delvis i vad som kan beskrivas som en vinterträdgård och middagen vi åt höll mycket bra klass. Irländsk pub finns i hotellet. Minibaren är tysk ingenjörskonst i högform: när du tar ut något hamnar det automatiskt på din räkning. Väl medvetna om att många tar ut grejor temporärt, för att få plats med egna, frågar de dock om du använt minibaren när du checkar ut. Från Copthorne är det knappt tio minuters körning till Gleidingen och 20 minuter till Rethmar.

 

Vårt rum och frukosten på Copthorne.

 

Halvvägs från Hannover mot Dortmund, i närheten av staden Paderborn, testade vi tre banor. Paderborner Land ligger strax väster om staden och erbjuder 27 hål uppdelade på tre slingor som du kan kombinera som du själv vill. Vi tycker att du ska få med Gul slinga, för att det är en tekniskt intressant layout där du verkligen får tänka till. Det här är också de äldsta hålen. Röd slinga är nytillskottet och även om vi tyckte att hålen där hade en trevligare inramning än Grön slinga, hade den ännu inte riktigt satt sig under vårt besök. Grön är klart längst, men också bredast. Eftersom det inte kostar mer att lira alla hålen än bara 18 föreslår vi att du spelar samtliga slingor, med avbrott för lunch i det trevliga klubbhuset.

 

 

Ytterligare lite västerut ligger Lippstadt. Här finns 27 hål varav Röd och Blå slinga används som huvudsaklig 18-hålare. Vi hade för avsikt att spela den här kombinationen, men eftersom det var en företagstävling framför oss växlade vi över till Gul efter Röd. Vårt intryck är att Gul är lite mer förlåtande, men i övrigt i samma bra skick. Även om det enligt scorekortet är lika mycket vatten i spel på Gul som Röd upplevde vi inte alls det så, framförallt behövde man inte slå över det lika många gånger. Slingorna är på ett ungefär lika långa, runt 3000/2500 från gul/röd. Golfbilen vi fick låna (vi hade en spelare som precis börjat gå efter ett benbrott), var utrustad med Ferrari-motor och lastbilstuta – efter rundan hade vi kraftigt förhöjda testosteronvärden.

 


Öster om Paderborn testade vi Bad Driburg, belägen i orten med samma namn. Banan mäter 6038/5362 från gul/röd tee, med tre par-5 som är drygt 500 meter från gul. Genom att det kan regna en hel del i den här regionen är marken ofta ganska mjuk och de där metrarna kan kännas väl långa. Layouten är till stora delar en typisk parkbana, varvad med flera hål som omges av tät skog. Ett antal hål spelas på skrå och alltid åt det hållet som missgynnar vänsterspelare. För den som ofta drabbas av ofrivilliga sidomanövrar är det ganska gott om utrymme. Sammantaget är Bad Driburg en småputtrig upplevelse utan att direkt sticka ut. Plus för det trevliga klubbhuset med utsikt mot 18:e från verandan.

 


I Bad Driburg checkade vi in på Gräflicher Park Hotel & Spa, bara några minuter bort från golfbanan. Park och byggnader täcker hela 64 hektar och de 135 hotellrummen är utspridda i sex byggnader, alla med olika karaktär. Själva hamnade vi i något som benämndes Doktor Haus, i ett rum med en riktigt skön säng där vi lätt kunde tänka oss att hantera våra golfkrämpor resterande nätter i livet. Badrumsspegeln var den största vi någonsin borstat tänderna framför, vi fick ihop det till drygt nio kvm.

 


Restaurang Pferderstall på området är inhyst i ett gammalt stall – man sitter i de gamla båsen. Bra mat till anständiga priser. Frukosten äter man i den andra restaurangen – Caspar´s. Hälsofreaks lär inte sakna något och även för oss som brukar kickstarta kroppen med kaffe och bacon finns det möjligheter. Det finns också en apparat där man kan pressa apelsiner till juice. För oss som är vana vid de där spanska apelsinmaskinerna som ser ut som en attraktion på ett tivoli, var de lite väl high tech. För den som har orken finns här tennis (på grus såväl som gräs) och andra aktiviteter. I övrigt handlar vistelsen för de flesta gäster om att ströva runt i områden med vackra planteringar, hjortar, svanar och annat som ska ge själen ro.

 

Restaurang Pferderstall.


Utöver ett ”wellness spa” där man mest hänger för lite myspys, finns på området ett medicinskt spa där man behandlar krämpor och annat, på samma sätt som i kurorterna i västra Tjeckien. Hit har man kommit för att kurera sig sedan slutet av 1700-talet. Hemma kallades den här typen av anläggningar förr för sanatorium och det är lite ”Gökboet” över miljön. Vi bestämde oss för att testa en behandling och valde ”muddbath”. Vi fick sätta oss utanför behandlingsrummen och vänta på vår tur, i en lång kal korridor med en stor klocka. Det kändes som svenskt 1970-tal, när man var kallad till samtal hos rektorn för snöbollskrig på skolgården. Sedan släpps man in och får lägga sig i ett stålbadkar med varm gyttja. Sörjan är kornig, seg och kolsvart – som råolja. Efter tolv minuter ringer en äggklocka och en dam spolar av sörjan från kroppen, varpå man får ligga 25 minuter invirad i lakan och handdukar. Det här var lika lite vår grej som alginpackningen i Tunisien och vi håller oss nog till thaimassage framöver.

 

Inte ens gyttja bet på vår slice.

 

Dortmund är med sina ca 600 000 invånare den tredje största staden i delstaten Nordrhein-Westfalen. Belägen i östra Ruhrområdet är det ett viktigt transport- och industricenter med Europas största kanalhamn. Rakt norrut, halvvägs till den mysiga universitetsstaden Münster (där du som fotgängare har en god chans att bli överkörd av en armé av cyklande studenter), ligger Wasserschloss Westerwinkel (också känd som Domus, just för att den ligger halvvägs mellan Dortmund och Münster). Anläggningen ligger nästgårds till ett slott, därav namnet. Som sig bör i slottsmiljöer hittar du fasaner här och var ute på banan. Även om vägen stör en del är hela anläggningen småmysig och banan var under vårt besök i gott skick. Layouten är typisk parkbana och kommer att uppskattas även av höghcpare. Stenar markerar 100/150 meter till green. Den mycket trevlige klubbchefen Peter berättade att svenskar med husbil regelbundet hittar hit och han har några riktigt bra uppställningsplatser direkt vid restaurangen. Restaurangen verkar servera all mat i gigantiska portioner. Tyvärr var greenerna nydressade under vårt besök, så det var svårt att fota.

 

Ovan: Münster tre foton. Ovan det: golfrestaurangen på Wasserschloss Westerwinkel.


Ca milen söder om Münster checkade vi in på Hotel Krautkraemer. Hotellet är mycket vackert belägen vid en liten sjö och även om du inte skulle hamna i ett rum med balkong åt det hållet är uteserveringen ett hyfsat alternativ – där kan du också äta din frukost. De lite större rummen har alla balkong mot sjön och en liten soffgrupp vid fönstret. I källaren finns spa och fin inomhuspool. Restaurangen lär vara bra och priserna skvallrar inte om något annat, även om vi inte hann testa. Baren har en enklare snackmeny och happy hour 18-20. Från Krautkraemer till Wasserschloss Westerwinkel är det ca 20 minuter.

 

Tre bilderna ovan nerifrån: Middagsmatsalen på Krautkraemer, från vår balkong och vårt rum.


För den som vill ha golf på närmare håll från Krautkraemer finns en niohålare rakt över vägen. Hotellet anger att det är 200 meter dit, men ska du till klubbhuset och första tee är det snarare en km. Vi spelade inte hålen utan var bara där och tittade under en tidig morgonpromenad. Enligt banskissen verkar det vara en ganska lång promenad från hål 4 till hål 5. I övrigt noterade vi att stora kraftledningsstolpar dominerade synfältet på första tre hålen. Med detta sagt verkade banan helt ok och fungerar säkert utmärkt som en bensträckare före frukost eller middag.

 

select your language

English Finnish French German Italian Portuguese Spanish

TBR:s frågepanel

Varför finns det egentligen birdiewhisky men inte dubbelbogeywhisky, när man verkligen behöver en stänkare? Vi besvarar golfens obesvarade frågor.
Hur riskfyllt är det att spela golf utanför den egna kommungränsen? Själva har vi varit med om en del, t.ex. krockisen ovan, men de finns de som haft det betydligt svettigare.

reportage i urval

Visst har du tänkt tanken, att dumpa klubborna och ta hem en livs levande thailändsk caddy?


På en yta inte större än Skåne och Småland – och med Alperna som stjäl en ansenlig del av utrymmet – har schweizarna lyckats klämma in runt 100 golfbanor. Vi har testat golfen på några klassiska vintersportorter – och tågluffade mellan banorna.



Holländarna är nog de trevligaste européer vi upplevt. Vi har testat banor i hela landet och visar hur du kan kombinera Amsterdam med bra golf och utan att behöva hyrbil.



I norra Slovakien, två tim från lågprisflygplatsen i polska Kraków, hittade vi ett mysigt golfpaket med utsikt över nio toppar högre än vårt eget Kebnekaise.


I östra Tjeckien hittade vi ett häftigt designhotell mitt i en 36-hålsanläggning.


Golf & kultur i Baltikums Barcelona. Vi visar vägen.



Golfkryssa till Tallinn – vi visar hur du kan klämma in de två bästa banorna och samtidigt uppleva staden.



Tyskland erbjuder ofta riktigt trevlig miljö och bra mat i klubbhusen. Vi har testat några anläggningar som ligger bra till geografiskt.



Nattgolf på Kelab Golf Sultan Abdul Aziz Shah i Kuala Lumpur – vi har den upplysning du kan tänkas behöva. Totalt har vi testat 16 av de bästa banorna i Malaysias huvudstad.



Beväpnade till tänderna med fördomar om ”järnridågolf” hade vi i Bulgarien en av våra bästa golfupplevelser någonsin.


Tryck in fem miljoner svenskar på halva Öland och försök sedan hitta plats för 25 golfbanor – det konststycket har Singapore lyckats med och många av banorna är av mycket hög kvalitet. Vi har testat två av de bästa.


Litauen, vi visar vägen till golfen och bra boende hos vår minst kända baltgranne.


Vi har testat golfsemester i husbil. Latrintömningen spelade vi om och det var först när en av oss hade två upp i matcher som det började hända saker av vikt i toastolen.


Här har du chansen att lira sex Nicklaus-banor billigt.


Med bil och båt till några av Englands bästa banor.


Vi har hackat oss runt hela Thailand och visar vägen till bästa banorna.


 

Vi har testat de flesta nattfärjor som kan vara aktuella för golfresan.



Rädd att flyga? Vi har testat Pebble Beach i simulator.


Vi har blivit frälsta på Polen som golfland och visar också vägen till den mycket prisvärda och klassiska vintersportorten Zakopane.

nytt från TBR-labbet


Vad händer när golfbollar träffar olika saker – vi har de obehagliga svaren!



Top Caddy
En innovativ lösning för dig som tycker att regnkläder stör svingspåret.


Cute & Cut hyrvagn
För klubben som ser till totalekonomin. Samlar in gräset, lagar duffhål och skivar korv. Talar tio fraser på koreanska, inkl "Jag har den", "Det är säkert MUA" och "Ingen ser dig". Finns

även för vänsterspelare.



Rotationstillsats
Svårt att få spinn på bollen? Ersätt klubbhuvudet med en roterande klinga. Kräver ej baksving. Typgodkänd för poängbogey.