Kuala Lumpur - prisvärt stop over med många bra banor

Malaysias huvudstad är ett populärt stopp för svenskar på väg till/från Australasien – här bor man lyxigt till budgetpris. För den som vill sträcka på jet-laggade ben under en golfrunda väntar flera angenäma överraskningar. Vi har testat 13 av de bästa banorna. För att hinna med så många som möjligt var vi ute och hackade även nattetid. Vi släpper också på sekretessen kring intervjun CNN gjorde med oss och där en av våra Bobmen blåste upp sina förmågor på samma sätt som grodor blåser upp sig när de känner sig hotade.

Kuala Lumpurs (KL i folkmun) geografiska läge, strax norr om ekvatorn, innebär en konstant temperatur runt 30 grader och luftfuktighet på 80 procent. Som vintergolf, fast tvärtom! På med hatten, fyll vattenflaskan och använd skuggan flitigt så funkar det faktiskt. Även om vädret här precis som i resten av världen blivit mer oberäkneligt är det större sannolikhet för regn på eftermiddagarna, så lira helst på förmiddagen, då det dessutom är svalare – eftermiddagarna kan bli odrägligt kvalmiga. Skulle det regna är inte regnkläder det optimala – det blir helt enkelt för varmt och svettkladdigt. Satsa istället på ett paraply eller att bli blöt och ha med ombyte.

The Mines. Längst upp: Palm Gardens nya bana.

Med några undantag får golfbil inte köras på fairway, men vi rekommenderar ändå att ni hyr en även om det inte skulle vara obligatoriskt (vilket det oftast är), för att alltid ha närhet till skugga. För den som vill ha mindre sol, men fortfarande med fullt blås på fuktigheten, erbjuds kvällsgolf i strålkastarbelysning på många banor – fast då har man förstås inte förtjänat sin öl efter rundan. Den bana som erbjuder bäst kvällsgolf är Kelab Golf Sultan Abdul Aziz Shah (se längre ner i texten). När det gäller just alkoholhaltiga drycker är dessa relativt dyra, delvis för att Malaysia är ett muslimskt land. I affärerna är det ungefär samma pris som på Bolaget, på restauranger och klubbar betalar du strax under vad du skulle ge på liknande ställen i Sverige. De flesta ställen som frekventeras av västerlänningar serverar alkohol.

Nattgolf på Kelab Golf Sultan Abdul Aziz Shah.

När det gäller priset på greenfee varierar det. Helt klart har priserna gått upp sedan vi var här för fem år sedan. Men det går att hitta riktigt bra golf för samma pris som du betalar för en mellanklassbana i Sverige. Tidig eller sen starttid innebär ofta rabatter. Undvik helger då priset på många banor dubblas. Många klubbar erbjuder också i perioder utökade rabatter vardagar, men annonseringen om detta sker sällan bortom klubbens anslagstavla. Kostnad för buggy och caddy – som oftast är obligatoriska – tillkommer. Till skillnad mot i Thailand krävs nästan undantagslöst bara en caddy per buggy (står bak på bilen), ibland bara en i bollen. En del klubbar har bara manliga caddys, men det absolut vanligaste är att det uteslutande är kvinnor. Jämfört med i Thailand är det inte eftertraktat att jobba som caddys, vilket gjort att många klubbar importerar sina caddys från långlönelandet Indonesien – det finns t.o.m. bemanningsföretag för detta. Som i Thailand förväntas du ge dricks efter rundan, hör med receptionen vad som är kutym på just den klubben. Är du extra nöjd med servicen från din caddy ska du lägga till lite.

Templer Park.

KL är känt för att erbjuda bra hotell till riktigt låga priser.  De bästa priserna hittar du via hotellbokningssajterna på Internet. Tänk på att mat och dryck ofta är betydligt dyrare på de fina hotellen än ute på stan, så se till att inte hamna helt offside någonstans. Ska du primärt spela golf under vistelsen är vår rekommendation att du bestämmer på vilka banor och därefter väljer ett hotell som ligger bra till. Taxi är billigt men trafiken kan vara tät. Se till att chauffören verkligen vet var ni ska innan ni ger er iväg. Ett alternativ är att använda privatchaufför genom hotellen vilket bör ger ett fast pris som ligger ca 30 procent högre än vad taxi kostar. Rusningstrafiken är absolut en faktor att planera runt. Ett stort plus med Malaysia jämfört med Thailand är att nästan alla pratar hyfsad engelska. Detta i kombination med vänlighet och hjälpsamhet gör att logistiken har alla förutsättningar att fungera bra.

Impian.

När vi var här för ett antal år sedan slog vi ner bopålarna i Subang Jaya, ca 25 km väster om stadens centrum och 45 km norr om flygplatsen. Härifrån har man flera av landets bästa banor inom 20-40 minuters taxiresa. Vi bodde då på Holiday Villa och eftersom bufféerna där var riktigt bra, till kvalitet, kvantitet och variation (de kilon vi svettades ut dagtid la vi på oss kvällstid under timslånga matorgier), gjorde vi nu ett återbesök. Bufféerna höll fortfarande bra klass, men hade blivit betydligt dyrare. De flesta rummen är väl tilltagna (stort badrum med dusch och badkar) och ävenså de allmänna utrymmena.

Kota Permai.

Poolen är av olympiska mått och genom att den ligger i anslutning till vad som ser ut som en konstgjord sjö känns det nästan lite lantligt. Tyvärr har hotellet börjat bli lite nedgånget, det känns snarare som regel än undantag att man behöver kalla till sig en handyman för att fixa något redan i samband med att man tar rummet i besiktning. Manöverpanelen för luftkonditioneringen ser ut att ha haft sina glansdagar tidigt 70-tal och blåset levde stundtals sitt eget liv. Men en renovering av rum och allmänna utrymmen är igång och därför vill vi även fortsättningsvis rekommendera hotellet, för närheten till många bra banor, de generösa utrymmen och den stora poolen. Stilpoäng till kaffekokaren på rummet, som dubblerar som dekorativ lampa med blått sken i off-läge och rött sken när den kokar vatten.

Saujana Bunga Raya Course.

Vi testade också ett central beläget femstjärnigt hotell, Grand Millennium KL, två nätter. Om Holiday Villa kändes mer som ett familjehotell, är det definitivt mer business över Grand Millennium. Hög standard rakt igenom och väl tilltagna rum med dusch såväl som badkar. För den som gillar turkisk stjärtdusch finns sådan installerad i toastolen. Sängarna var också betydligt mjukare här. Frukosten var stor, men den mesta maten såg mer ut som lunch. Här har du också staden för dina fötter, med promenadavstånd till KLCC. Bara några 100 meter bort finns flera ställen som erbjuder massage, alla har samma priser (ca dubbelt mot Thailand). Undvik killarna som försöker ta dig på en längre promenad för att komma till ”deras” ställe och som pratar om ”full service”. Den officiella linjen från myndigheterna är att det inte ska förekomma prostitution, men man inser att det finns en komplexitet när tidningarna slentrianmässigt refererar till de importerade (ofta från Kina) prostituerade som GRO (Guest Relations Officers).

Förra besöket hann vi med nio banor. På en av dem snubblade vi rakt in i en internationell golftävling för amatörer. Fullständigt otippat kom en av oss två bollspridare trea i tävlingen, inte så mycket på grund av den egna spelskickligheten som för att de flesta andra deltagarna fastnade i baren och lämnade in sina scorekorten för sent – en fälla vi själva brukar vara de första att fastna i. Den andre av oss hade köpt en tröja i proshopen som fick honom att se betydligt proffsigare ut än den vingelpelle han är och ute på banan blev han intervjuad av ett team från CNN Travel. Intervjun varade ganska länge och vår Bobman blåste upp sina förmågor på samma sätt som grodor kan blåsa upp sig när de känner sig hotade. Bland annat hade han en längre utläggning om hur man skruvar bollen hårt åt höger, som han sedan illustrerade med sin tokslice. När kameran stängdes av var teamet övertygat om att de pratat med Europas vita Tiger när de i själva verket haft att göra med en svensk Bagdad Bob.

Den här gången hann vi med fem banor. Den första som vi testade var Palm Garden, som vi lirade för fem år sedan. Då hade de 27 hål som skickmässigt var bra utan att göra ett outplånligt minne. Vardagar var greenfeen nästan oanständigt låg. Nu har priset gått upp rejält. Detta kan tyckas vara dåliga nyheter, tills du inser att de byggt en helt ny bana i absolut världsklass. När vi lirade den hade de inte ens öppnat officiellt, så vi fick chansen att beträda – eller snarare hacka sönder – jungfrulig mark. Som sig bör var allt i kanonskick. En av Malaysias rikaste gubbar finansierar allt, vilket ska borga för att standarden hålls uppe även när man släpper på mer golfare.

Layouten är inte bara strategisk för den som gillar att tänka golf (något vi gett upp för länge sedan), utan rundan bjuder också på en mycket estetisk upplevelse, inte bara på de tilltänkta spelytorna utan även området kring, där vi vanemässigt landar våra bollar. För den som svänger förbi det nya klubbhuset kommer hål 17 (korthål med ö-gren) och hål 18 att öka salivproduktionen till syndaflodsnivå. Även om dessa två hål är klart häftigast finns det gott om hål på banan som hade kvalat in som signaturhål på de flesta banor i KL. Palm Gardens nya bana är en av de bästa banor vi spelat genom åren och ett absolut måste för alla besökande golfare.

Kota Permai är också en oerhört fin bana, alltid högt rankad i olika listor. Flera svenska researrangörer har den som grand finale i sina paket. Banan var under vårt besök i mycket gott skick och det finns egentligen inga svaga hål. För den som likt oss har ett spel som inte bidrar till den estetiska upplevelsen gör själva omgivningarna det – det syns att klubben jobbat mycket för att en runda även ska vara en fröjd för ögat. Här hade vi också den klart bästa caddyn vi haft i KL, som så ofta i Malaysia en ung tjej från Indonesien. Hon var hela tiden alert och förekom oss alltid, dessutom med ett strålande humör och snabbtänkt humor. Att hon tyckte att jag svingade som en orangutang visar bara hur graciösa dessa primater är.

Har du en hyfsat hög bollbana kommer du de flesta dagar att få minimal rull på dina utslag, därför rekommenderar vi att du flyttar fram en tee, för att det ska bli roligare (detta gäller alla banor). Bunkrarna är lite annorlunda, med kanter klädda med en kombination av gräs och lodräta slipers. Det gör att bollen aldrig kan plugga sig i bunkerkanten, utan den rullar ner i bunkern och ligger platt i sanden. Den här konstruktionen gör också att bunkrarna inte kollapsar när det regnar. Fler banor på dessa breddgrader borde ha denna konstruktion på sina bunkrar. I anslutning till klubbhuset ligger en trevlig swimmingpool om du är på det humöret. Proshopen här har ofta rea.

Genom lokala kontakter fick vi den här gången också chansen att testa en bana som är oanständigt dyr att spela. The Mines är Malaysias i särklass privataste golfklubb och del av ett område känt som Mines Resort City, anlagt och finansierat – som så många gånger i Sydostasien – av en affärsman med stora visioner och ännu större plånbok. Tidigare låg världens största öppna tenngruva här, idag är schaktet vattenfyllt. Vi fick lite olika bud på vattendjupet, men klart är att du inte lär få upp en islagen boll med håven.

Banan är intressant ur miljösynpunkt då det lags ner enorma summor för att sanera marken efter gruvdriften och se till att monsunregnen inte ställer till det och frigör gammalt gruvavfall. Flera stortävlingar har avgjorts här sedan man slog upp portarna mitten av 90-talet och PGA-touren lockas hit av en gigantisk prispåse. Vill du själv lira banan finns det tre alternativ, från svindyrt till löjligt svindyrt. Det billigaste är att bli inbjuden att spela med en medlem. Det mest realistiska alternativet är att du tvingas köpa ett golfpaket på ett av de två hotell som ingår i Mines Resort City. Gillar du inte att tjafsa med växelpengar kan du istället bli medlem, till en kostnad som är så hög att vi är säkra på att vi missförstod summan.

Med tanke på kostnaderna för att lira banan var våra förväntningar höga. Första nio har i hög grad närkontakt med det vattenfyllda schaktet, sista nio omgärdas av tät vegetation på båda sidor fairway och en hel del ”väl tilltagna” villor. Samtliga hål har sitt eget rum, något vi gillar då vi slipper störas av andra golfares dåliga dagsform på intilliggande hål. Redan på hål två känns det som att vi går i närkamp med banans signaturhål, ett vackert par fem med vatten längs hela vänsterkanten. De två första korthålen har en hel del vatten framför green, vilket för oss brukar innebära drop zone-besök. Allt är i mycket bra skick (vi hittade inte några som helt duffmärken framför oss, men lämnade ett antal bakom oss), även om greenerna var lite långsamma under vårt besök – vi gissar att banan var riggad för någon potentat med högt hcp.

Ok, säger du, är banan så bra att jag ska nödslakta ungarnas spargrisar och lägga upp drygt fem greenfees på Bro Hof för ett golfpaket på The Mines? Naturligtvis inte! Du kan spela riktigt bra golf i KL för en tiondel av det priset och undviker samtidigt att få ett gäng griniga ungar på halsen när du kommer hem. Och även om The Mines var en kanonbana tyckte vi att Kota Permai och Palm Garden var bättre.

Templer Park strax norr om KL gillade vi förra gången vi var här och därför gjorde vi ett återbesök. Se till att inte förväxla den med Perangsang Templer Golf Club som ligger farligt nära – säg att ni ska till den ”japanska klubben”. Det finns fortfarande starka japanska ägarintressen i Templer Park och många medlemmar kommer därifrån, ändå är det bra pris på greenfeen vardagar. Ofta har de sanslöst bra erbjudanden, ring och kolla. Av någon anledning hade de under vårt besök högtalarutrop för att få golfarna till första tee – man fick känslan av att vara på en flygplats och vi hoppas att det normalt inte går till på det sättet. Restaurangen bjuder på en smak av japan, kulinariskt såväl som arkitektoniskt, fast inte av bästa märke i något av avseendena. Samma gäller omklädningsrummen.

De 18 hålen är utlagda kring en fotogenisk kalkstensklippa av samma sort som återfinns i Yangshou/Guilin i södra Kina och banan har stått värd för Malaysian Open flera gånger. Vid en första blick i scorekorten verkar banan extremt lång, men det handlar om yards (minus 10 procent ger dig meter). Blå är standardtee att spela från för herrar, men vi föreslår att du flyttar fram till vit om du inte är singelhcpare – du kommer att tacka oss efteråt. En dam som spelar från röd har inga möjligheter att flytta fram. Första nio ligger ganska öppet och är helt platta, sista nio är betydligt mer kuperade och här har också varje hål sitt eget rum.

En sak som skiljer Templer Park från andra klubbar i Malaysia är att caddyn inte står där bak, utan kör bilen – som är fyrsitsig. Tyvärr går framrutan inte att fälla ner, vilket gör att du inte får någon fartvindsfläkt. Alla caddys är utrustade med slangbellor för att hålla apor borta. Efter några misslyckade utslag övervägde vi att gå över till slangbellan, men klykan var för liten för att bollen skulle kunna passera.

Saujana är väletablerad som en av Malaysias topprankade golfklubbar. Två 18-hålare finns: Bunga Raya Course och Palm Course. Båda är av världsklass men vi – och de medlemmar vi pratade med – rekommenderar Palm Course, även kallad ”The Cobra”, för att den bjuder på större variation och fler estetiska upplevelser. Banorna är mycket populära bland utländska turister, inte minst japaner, och det har drivit upp greenfeen – räkna med att betala betydligt mer här än på andra banor i Malaysia.

Glenmarie har två 18-hålare – Valley och Garden Course – och ligger inte långt från Holiday Villa. Garden är den populäraste banan och därför hamnade vi där. Layouten är en öppen ganska platt historia med vatten i spel här och där. Trafiken stör på nästan samtliga hål. Skicket var under vårt besök inte alls bra, trots att den var nominerad i klassen "bästa skick" av en stor golftidning. För att göra en lång historia kort är vårt tips att hoppa den här banan. Att den är populärare än den betydligt bättre Valley Course beror enbart på att man får köra buggyn på fairway på Garden men inte på Valley. Hur golfare – som ändå är ute och går en hel del – kan vara så bekväma att de väljer en dålig bana framför en betydligt bättre av sådana skäl övergår vårt förstånd. Ska du lira Glenmarie ska du alla dagar i veckan spela Valley, som är en mycket vackrare och fantasifullare bana, med hål som ofta ligger i sitt eget rum och med flera högt belägna tees. Dessutom slipper du trafiken. Om du däremot ska spela när det är mörkt är det Garden som har belysning – men välj istället en annan av alla banor i KL som erbjuder kvällsgolf.

Förra besöket i Kuala Lumpur spred vi som sagt våra bollar på nio banor. En som då imponerade var Impian Golf & Country Club. Banan var under vårt besök inte bara riktigt bra, utan även mycket tjusig att titta på, med böljande kullar som skiljer hålet åt och med fina greener. En stor nackdel var att klubben inte serverar alkohol och att inte få tröstsuga på en öl efter rundan kändes lite orättvist (Impian är den enda klubb vi besökt i Kuala Lumpur som inte serverar alkoholhaltiga drycker). Detta till trots rekommenderar vi banan starkt.

Kelab Golf Sultan Abdul Aziz Shah är värd att spela bara för namnet (tyvärr står det bara KGSAAS på tröjorna i shopen). 27 hål och rankad topp-5 i Malaysia – ingen blir besviken på golfen här. Här finns Malaysias bästa kvällsgolf. Strålkastarljusets reflektioner i bollen gör det mycket lätt att se riktningen på skotten. Ett tips är att slå ut så att ni spelar första nio i dagsljus och sista nio i belysning. De rekommenderade slingorna är President och Sultan. Snabba greener och fräscha omklädningsrum i ett klubbhus som bäst beskrivs som överdådigt. Senaste budet är att ägaren har kånkat och att man inte riktigt vet vad man ska göra, en variant som är på tapeten är att gå ner till 18 hål.

Bukit Kemuning har 18 ganska platta hål. Helhetsintrycket är gott, inte minst p.g.a. riktigt fina bunkrar. Precis som på de flesta banor gäller att golfbil måste köras på vägen. Klubben kan vara lite svår att hitta till – se till att taxichauffören har koll på var han ska.

Danua är en vacker och omväxlande bana med hög finish och bra pris (under ”Promotions” på hemsidan kan du ofta hitta greenfee inkl buggy för en billig peng). Trevlig klubbhusmiljö. Värt att påpeka är att fairways är sådd med ”buffalo grass” (även kallat crab grass för sin likhet med krabbans ben). Det här gör att det är glesare mellan stråna och att bollen därmed inte ligger lika fint ovanpå gräsytan som brukligt här nere. Med detta sagt är dock totalintrycket av banan gott.

Bukit Unggul bjuder på en rejält kuperad bana och mycket prisvärd golf (titta under ”Promotions” på hemsidan för aktuella erbjudanden). Första nio ligger ganska öppet men från hål 9 och framåt blir det mer djungellikt. Åtminstone fram till 11:an – längre hann vi inte när ett tropiskt oväder gjorde att vi måste avbryta vår runda. Strax efter att vi kommit tillbaka till klubbhuset bröt ett makalöst skådespel loss, med blixtrar, åska och skyfall – bara det värt greenfeen. På den här banan rekommenderar vi att undvika bunkrarna – för att krattorna har järnskaft och är mer än behagligt varma.

Petronas Towers (nedan) har blivit något av en symbol för det moderna Malaysia. Tornen stod färdiga 1998 och fram till 2004 var de med sina 452 meter världens två högsta byggnader. Som besökare kommer du inte längre än halvvägs upp, till gångbron som förbinder tornen. För bästa vyn rekommenderas istället KL Tower, ett 421 meter högt utsiktstorn lite längre bort. Ett ytterligare sätt att se staden lite från ovan är monorailen. Se bara till att undvika rusningstid.