Golfkryssning till Åbo

Vi har under två förlängda helger, i början av juni och i mitten av oktober, testat sex banor inom 30 minuters körning från Åbo. Vi har också testat tre olika boenden: mitt i stan, på en golfklubb samt på välkända Nådendal spahotell.

Åbo (Turku på finska) är Finlands tredje största stad och något mindre än Malmö. Med två stora universitet med totalt nästan 40 000 studenter är café- och utelivet mycket aktivt. På senare år har staden också gjort sig känd för sina många bra restauranger.

 

Aura, ån som flyter genom centrala Åbo. Saluhallen. Domkyrkan. Längst upp: signaturhålet på Kankaisten, som kräver spelstrategi och nerver av stål men som vi i vanlig ordning attackerade med en cocktail av övermod och total brist på självinsikt (och tre bollar).

 

Bästa sättet att ta sig hit är med båt från Stockholm, vilket ger dig världens vackraste skärgård på köpet. Båda våra golfutflykter till Åbo åkte vi med Viking Line, första gången av oklara skäl, andra gången för att vi blev mycket förtjusta i deras fartyg Grace.

 

Med Viking får du inte bara chansen att uppleva skärgården, utan också Stockholm från första parkett.

 

Båda gångerna åkte vi från Stockholm 20.00 en torsdag, anlände Åbo 07.35 fredag, lämnade Åbo 20.55 söndag och var tillbaka i Stockholm 06.30 måndag. Det här gav oss tre hela golfdagar på finsk mark. För att slippa värsta trafiken i Stockholm på måndagsmorgonen köpte vi senaste resan till en "pole position" på hemresan. Det innebar att vi rullade av bland de första ekipagen.

 

Gott om specialöl i baren på Amorella.

Från Stockholm åkte vi med Amorella, tillbaka med "klimatsmarta" Grace. Inget ont om trotjänaren Amorella, som de håller fräsch och fin, men Grace är något utöver det vanliga när det gäller komfort och design. Trådlöst Internet finns numera på Vikings alla båtar, ibland även i hytterna.

 

Vår Premium-hytt på Grace. Nedan: vår LYX Seaside Premium-hytt på Amorella.

Första resan åkte vi i standardhytter, som på Grace håller en högre nivå än vad man är van vid på Östersjön. Andra resan bestämde vi oss för att uppgradera båda vägarna, för att få en annan upplevelse. Många uppgraderingar är riktigt prisvärda, andra är kanske primärt till för den som har något speciellt att fira, t.ex. att man fått med sig en ovillig make/maka på golfhelg. I vanlig ordning gäller det att vara ute tidigt med bokningen om du vill ha de populäraste hytterna.

 

Sängarna i vår uppgraderade hytt på Amorella var mycket bra, på Grace var de nästan sensationellt bra – som man betalar får man tydligen ligga. Toaletten i vår hytt på Grace hade också rejält med svängrum.

 

Restaurang Oscar på Grace, med utsikt framåt. Nedan: tapas i Skandinavisk tappning på Amorella imponerade.

Första resan var vi mäkta imponerade av maten och servicen på restaurang Oscar på Grace. Andra resan var det faktiskt `a la carten på Amorella som imponerade mest på alla sätt (vi lyckades också få i oss några tuggor i den utmärkta tapas-baren, som var precis lika trevlig och bra som vi mindes den från första resan).

 

Senaste resan, mitten av oktober, valde vi att bo två nätter inne i Åbo, på Original Sokos Hotel Hamburger Börs. Hotellet är det mest centrala i stan, beläget vid Salutorget och med en lobbybar som är en populär träffpunkt dagtid. På kvällarna och nätterna drar hotellets bar och nattklubb sin publik; sover du lätt kan det vara läge att se till att få ett rum som inte vetter mot torget.

 

För att hålla en konsekvent linje på andra resan uppgraderade vi även vårt rum på Sokos. Nedan: frukosten.

När det gäller hotellparkeringen är den knepig och kräver att du åker hiss – med bilen. Hissen tar bara en bil åt gången och om det är flera bilar som ska in och ut samtidigt kan det här ta sin tid. Dessutom blir parkeringen snabbt full. Vårt tips är istället att använda någon av de andra parkeringarna som hotellet hänvisar till – kostnaden är densamma. Har du mycket bagage finns det en liten parkeringsflik utanför hotellentrén där du kan hålla för att snabbt lämpa av bagaget till receptionspersonalen.

 

 

Kankaisten i Masku kvarten norr om Åbo erbjuder numera 27 hål och man roterar vilka två 9-hålare som utgör dagens 18-hålare. De nio nybyggda hålen ligger mer öppet men för att alla tre slingor ska börja och sluta vid klubbhuset har man integrerat dem med de gamla. Inget ont om de nya hålen, men vi tycker att de ursprungliga 18 hålen har mer karaktär, genom att de erbjuder mer av naturupplevelse. De är också mer kuperade och avskilda från varandra.

 

 

För den som likt oss uppskattar estetiska värden mer än spelstrategiska är vår rekommendation att, i den mån det är möjligt, lira de två slingor som numera benämns Puisto/Röd och Kankas/Blå. Här hittar du också flera av anläggningens i vårt tycke bästa hål. Klubbhuset är ganska litet, men med fräscha faciliteter.

 

Aura ligger på Runsala-ön, 20 minuter västerut från Åbo. Det här är en av Finlands äldsta klubbar. Klubbhusmiljön är mycket vacker, med en ek som lär vara runt 400 år gammal och en restaurang som med några gungstolar på verandan lika väl kunde legat i South Carolina.

 

Klubbhusrestaurangen med en ek som lär vara 400 år gammal.

 

Gamla ekar, inte sällan i spellinjen, ger mycket karaktär till de första fem hålen. Sedan passerar du klubbhuset och fortsätter ner mot sjön, som du utöver vass på vänster sida av korthålet 7 dock inte har någon direktkontakt med. Hål 8-11 spelas upp- och nerför en stor slänt, vartannat hål är det uppför på inspelet, vartannat nerför från tee. Efter hål 9 ligger det en liten kiosk.

 

Inledningshålen kantas av en hel del träd, men det är oftast inga problem att hitta bollen. Sedan öppnar banan upp mer och det finns oftast gott om utrymme för den som likt oss spelar lika mycket på bredden som på längden.

 

Efter tolv hål passerar du klubbhuset igen och då var det dags för oss att ge upp. Vi hade nämligen otur med extrem blöt väderlek och var de enda som spelade den dagen, trots att det var lördag. Istället avslutade vi i bastun, som hålls som en av de bästa på en finsk golfklubb.

 

 

Harjattula ligger på Kakskerta-ön halvtimmen söderut från Åbo. Första nio är en blandning av skogs- och parkbana, sista nio park. Många hål premierar den som kan slå långt (som mest kan du spela 6 355 meter), samtidigt som det oftast finns utrymme för den som kombinerar långt med snett. Hål två är lite trixigt och har även en klocka där framförvarande boll ska ringa innan du slår ut.

Missar du infarten till Harjattula är det frågan om du överhuvudtaget ska sitta bakom ratten.

 

Du kommer inte in efter nio hål, men det finns en kiosk, där vi hittade en god mörk öl som ingöt mod i oss inför in-9. Teeskyltarna ger inte mycket vägledning så se till att få med dig en banguide om det känns viktigt att scora. Klubbhuset är fräscht med en fin upphöjd veranda som verkar ha sol mest hela dagen.

 

Vår tidigare golfresa till Åbo, en tidig sommar, började vi på i Sverige välkända Spahotell Nådendal. Här erbjuds ett golfpaket i samarbete med Aurinko Golf tio minuter bort. Det finns flera typer av inkvartering, från lägenheter till traditionella rum.

 

Utöver den imponerande spa-avdelningen med alla sina behandlingskurer finns här en hel del för att sysselsätta icke-golfare, inte minst är den lilla orten Naantali (nedan) på några minuters promenadavstånd riktigt pittoresk – som ett Vimmerby vid havet och med många mysiga restauranger. För den som vill äta inom hotellets väggar finns ett antal alternativ. 

 

Rummen är bekväma, med balkong eller uteplats. Duscharna är förstklassiga och badrockarna gjorda av silkesmjuk bomull – vi fick separationsångest varje gång vi hängde av oss dem.

Aurinko erbjuder en ganska förlåtande layout. Några hål är fint inramade av vad som känns som skärgårdsnatur, andra ligger lite halvt vårdslöst utslängda på ett öppet fält. Roligast är de hål som erbjuder nerförslut, vilket du naturligtvis får betala för genom att andra går uppför. Teeskyltarna vinner inga skönhetstävlingar men är informativa. 

 

 

Serveringen ligger fint med utsikt mot utslaget på hål 14 och inspelet på 18. Äppelträden som skiljer dessa två hål åt är säkert en fröjd för ögat i blommningstider. Korthålsbanan på klubben ska vara riktigt vacker och är lika trafikerad som huvudbanan.

 

Kultaranta ligger bara några minuters körning från Nådendal. Utöver startsidan är all info på hemsidan på finska. Vi hade dock inga problem att få kontakt med engelskspråkiga personer när vi mailade.

 

 

Boende finns i olika längor på gångavstånd från klubbhusen. Rummen är funktionella, med uteplats/balkong och bekväma sängar. Det finns en stor kyl för den som vill stoppa in några kalla öl. Tallriksfrukosten äts i det mycket trevliga klubbhuset med strålande utsikt mot banan. Den sätter inte igång förrän 08, väl sent kanske för att vara en golfklubb men varför inte satsa på att bygga upp aptiten med nio hål?

 

 

Banlayouten är mestadels öppen, faktiskt ser du flertalet flaggor från klubbhuset. Vatten är i spel på ett antal hål, men oftast är det gott om utrymme för dig som spelar mer brett än långt. Det finns tre tees och som längst kan du spela banan 5 787 meter. Klubbhuset såväl som serveringen vid 18:e green langade bara fram enklare mat typ pizzor och hamburgare – de flesta verkar slå ankar vid den senare. Vill du ha rejälare mat är det fem km till alla restauranger i Naantali.

 

Archipelagia är en bana strax söder om Åbo som inhemska golfare tipsade oss om. Som namnet antyder ligger den i ett skärgårdsområde, även om du inte har någon vattenkontakt vid själva anläggningen. Miljön är helt ostörd och layouten omväxlande.

 

Banan/anläggningen är mycket välskött, vilket syns i detaljerna. Skärgårdstemat går igen överallt, i allt från teemarkeringar i form av segel till trossar och nät här och där. Trots en hel del regn var underlaget torrt och fint under vårt besök. Klubbhuset är trevligt på ett småskaligt sätt och faciliteterna utmärkta, självklart finns bra bastu på dam- såväl som herravdelningen. Alla vi träffade på klubben pratade bra svenska.