---

The Bobmen report: 12 april 2012

---

 

Empordà Links Course.

 

Vi har testat samtliga banor på Costa Brava

 

Igår kom vi hem från Spanien, där vi under ett förlängt påsklov gått i närstrid med samtliga tio banor på Costa Brava norr om Barcelona, inklusive den som nu petat ner Valderrama från förstaplatsen på den spanska rankinglistan. Vi har också testat golfpaketen på de två befintliga 36-hålsanläggningarna – och på ett Golf- & Vinhotell där vi badade i Merlot i ett försök att bli av med vår kroniska slice. Läs hela reportaget med 148 foton tagna 1-11 april.

 

---

 

Så slipper du otrevliga biluthyrare

 

Vi har flera gånger uppmärksammat problemet med biluthyrare som försöker terrorisera oss att köpa deras extraförsäkringar när vi hämtar ut våra hyrbilar, för att deras lön i stor utsträckning är provisionsbaserad. Har du en ”självriskeliminering” (se våra allmänna restips) behöver du i princip inga fler försäkringar.

 

Nu verkar det finnas en enkel lösning på det här: När vi hämtade ut hyrbilen i Barcelona hade Auto Europe angett på engelska på vouchern att vi hade självriskeliminering (”Excess refund applies”) och vi fick en helt annan upplevelse med uthyraren – rent av angenäm. Vi har mailat såväl Auto Europe som Holiday Autos att de alltid ska ha med den här texten stort på engelska på vouchern när någon betalt för självriskeliminering – ställ det kravet så får du en roligare start på semestern.

 

---

 

Om obesvarad kärlek och jakten på en anständig bollträff

 

Första gången jag träffade henne var i Calcutta på 1980-talet. Hon var ett exotiskt inslag i den miljön; liten, rund och vit. Utan vare sig känsla eller tajming skickade jag henne rakt ut i morgontrafiken, där det blev tvärstopp i en motoriserad rickshaw. Sedan dess har jag träffat henne tusentals gånger och sedan länge tröttnat på hennes nyckfulla böjelser.

 

Hon väger bara 46 gram och är 42 mm i diameter. Den punkt på klubbhuvudet som jag förväntas träffa henne med är marginellt större. Manövern underlättas inte av att klubban färdas i 150 km/tim och att jag på golfbanan alltid har med mig en cocktail av övermod, dåligt omdöme och minimal bollkänsla. Sedan debuten i Calcutta har jag fortsatt att slå ut bollar i trafiken på olika platser runtom i världen. Turistbussar, exklusiva sportbilar och en och annan polisbil – jag har träffat det mesta. Klubbhus och tillhörande restaurang har självfallet också fått ta emot en del bollar. Glas i form av rutor och dryckeskärl har rykt, likaså porslin. Någon människa har jag ännu inte träffat, men en del djur. Giraff i Sydafrika, flodhäst i Zimbabwe, kor i Indien. Mina sorkdödare har också rensat en och annan fairway på allt från apor och vildsvin till andra golfare. Trots alla motgångar fortsätter jag att spela golf, kanske för att hoppet om en anständig bollträff alltid finns där även om oddsen med stigande ålder och begynnande rigor mortis blir allt sämre.

 

En träff med Idi Amin
Min kärlek till golfen är alltså inte besvarad. Av och till har jag fått till det, men de rundorna tillhör undantagen. Ju större klubba, desto större problem. ”Kompisarna” kallar min driver för ”Idi Amin”, för att den är ”stor, svart och opålitlig”. Det är orättvist då Amin numera är ganska konstant i sin leverans av en kraftig slice. Vid klubbhuset inför en runda utomlands föreslog min caddie att jag skulle betala honom 50 pengar varje gång han hjälpte mig att göra en birdie. Efter att ha sett Amin på första tee höjde han sin taxa till 200 pengar. Här hemma spelar jag ofta med en kompis som också han tokslicar. Eftersom han är vänsterspelare brukar vi skiljas på tee och återses på green. På vägen framåt i terrängen brukar vi allt som oftast stöta på skyltar med det humoristiska budskapet ”Hamnar du ofta här – kanske hög tid att boka en golflektion?”. Vi har aldrig hörsammat rådet, utan räknar kallt med att materialutvecklingen kommer att lösa våra problem, någon gång.

 

Kosläpp för golfare
Vad är det då som driver sådana som mig att spela golf – vi som sällan får till en anständig bollträff och har så svårt att läsa en puttlinje att vi i det närmaste är att betrakta som greendyslektiker? Svaret är enkelt, för den som förmår att titta bortom sina egna prestationer. Golf erbjuder fantastiska möjligheter att träffa nya människor (bildligt talat!) i natursköna omgivningar och med chansen till nyttig motion. Ännu roligare blir det på golfresor. Att under några timmar få lira golf med helt nya bekantskaper på nya orter ger inte bara nya insikter och perspektiv, utan också många gånger nya vänner. Med våren för dörren spritter det i kroppen och snart kommer jag att få rusa ut på banan som kreaturen under det traditionsenliga kosläppet, när lantbrukarna släpper ut sina kor efter att de stått inne hela vintern. Frågan är om Amin får hänga på.

 

---

 

En komprimerad stilstudie

 

Det är svårt att förstå hur en stenhård golfboll kan komprimeras till nästan halva storleken vid tillslaget med en driver, än svårare är det att fånga det på bild. Men vi har lyckats. På bilden nedan ser du en stilstudie av en Bobman-sving. Handhavaren har lyckats driva boll och peg rakt ner i gräset och kameran har därmed getts någon extra hundradels sekund att fånga den rejält hoptryckta bollen. Få professionella golfare lyckas göra ett sådant här slag på beställning. För den som letar efter tekniska tips i bilden är det värt att notera att all vikt är på färdriktningsbenet.

 

 

---

 

Test av golfbollens penetrationsförmåga

 

Inför säsongsstarten har papperstidningarna (ja, ni hör ju själva hur omodernt det låter) i vanlig ordning testat klubbor. Vi fokuserar på bollen.  Genom en unik filmserie kan vi visa vad som händer när en golfboll penetrerar en mängd olika föremål. Klicka på bilden nedan och du får ta del av senaste rönen från TBR-labbet.

 

 

---

 

Sven Bodevik om banor på Sicilien och en möjlig maffiakontakt.

 

---

 

Golftips från TBR

 

I förra nyhetsbrevet utlovade vi våra egna golftips. Här kommer de, baserade på drygt 600 spelade banor världen runt.

 

Bästa golflandet:

Sydafrika och USA är heta kandidater allt sammantaget. Skottland må ha traditionerna, men också ett väder som en stor del av året lämnar en hel del att önska. Faktiskt lägger vi vår röst på... Sverige! Att man överhuvudtaget har satsat på golfbanor i vårt klimat är häftigt. Att vi har så många banor räknat på befolkningen är fantastiskt och skickmässigt står de sig ofta väl mot vad som erbjuds längre söderut i Europa. Dessutom är greenfee och framförallt medlemskap mycket billigt i en internationell jämförelse, vilket bidragit till att golfen blivit den folksport den är i Sverige. Det vi kan sakna på många svenska klubbar är en riktigt bra atmosfär som inkluderar alla, nya som gamla medlemmar, och här tror vi att den största potentialen för produktutveckling finns på svenska klubbar.

 

 

Links:

Irland har en tredjedel av världens linksbanor och Carne/Belmullet på västkusten är värd resan. Nuvarande 18 hålen anlades så sent som 1992, den sista designen av Eddie Hackett (som snarare hittade banor än byggde dem). Varför betala en mindre förmögenhet för European, Lahinch eller Waterville när du kan få en lika fin upplevelse för rena budgetpriset? I Skottland får St Andrews och Carnoustie ursäkta, Royal Aberdeen är för oss den bästa linksbanan och den dryper också den av traditioner. I Kontinentaleuropa vill vi framförallt puffa för Granville, där du får det bästa av det franska köket på köpet (vår lunch bestod av halstrade pilgrimsmusslor och delikatessvampar).

 

 

Estetiska upplevelser:

Det finns många vackra golfbanor i världen. Druids Glen söder om Dublin är svårslagen i Europa för den som gillar blomsterprakt, tillsammans med Tecina Golf på La Gomera. Sjöarna i norra Italien är några av Europas vackraste områden, även om själva banorna inte bjuder på så mycket vyer. Österrikiska Tyrolen bjuder på fantastiska vyer, med berg och dalar precis överallt. Längre österut är Adamstal en av de häftigaste banor du kan lira i Europa.

 

 

Storstadspuls:

Lissabon, Rom och Barcelona är självklara val. Wien, Valencia och Prag är våra tips.

 

 

Barn:

Orlando – massor av banor och en årsförbrukning av barnaktiviteter utanför golfen!

 

 

Äventyr:

Hans Merensky eller Skukuza i Kruger, Sydafrika. Fantastiskt djurliv, på och utanför banan. Leopard Rock i Zimbabwe för den som vill uppleva intakt kolonial atmosfär.

 

 

After golf:

Madeira har två banor som båda erbjuder fräcka vyer från klubbhusterrasserna – dessutom med bra mat. Båda banorna är kul att spela och vissa perioder kan du köpa ett golfpaket till mycket bra pris. Tjeckien är paradiset för den som gillar att ta sig en bägare eller två som tröst – högsta kvalitet på ölen och hur billigt som helst. På riktigt fina Ypsilon fick jag skämmas när min "fantastiska prestation" nämndes i talet efter en tävling (jag hade skämtsamt ursäktat min dåliga runda med att jag normalt spelar från vänster, men att de bara hade högerset att hyra). I thailändska Chiang Mai slipper du fuktigheten söderut i landet när du njuter av massage efter golfen.

 

 

Mat:

Franska och – faktiskt –  österrikiska klubbar har langat fram de bästa luncherna till oss genom åren. I Österrike gäller det att välja de bättre klubbarna, i Frankrike tror vi att traditionen är så stark att de flesta erbjuder bra mat (bara det att de har vinflaskor istället för pokaler i prisskåpen). Lite otippat tyckte vi maten på klubbarna i Normandie var ännu bättre än den i Lyon.

 

 

Nykter även efter en skitrunda:

Marocko. Alkoholen på klubbarna och de bra hotellen är så dyr att den mest ambitiöse alkoholisten omedelbart torrlägger sig själv.

 

 

Skrytigaste golfpaketet:

Turnberry hålls av många som det optimala golfpaketet i Europa, men vi tycker själva att Doonbeg slår dem när det gäller helheten. Än bättre blir det om du tar dig över Atlanten, till South Carolina – The Sanctuary i kombination med The Ocean Course är svårslaget. Annars föredrar vi själva lite mindre hotell, "human size" som någon kallat dem. Peralada som vi berättar om i Costa Brava-reportaget är ett sådant.

 

 

Annorlunda golfdestination:

Bulgarien överraskade stort, med två fantastiska Gary Player-banor vid Svarta havskusten. Varning för att servicenivån här och var fortfarande kan ha en bit kvar till västerländsk standard.

 

 

Lira i två länder:

Haparanda har förvisso en bana som ligger i både Finland och Sverige, men för dig som själv vill göra jobbet för att få din cross-border-golferfarenhet bjuds sådana möjligheter på gränsen mellan Tjeckien och Österrike. Du slår ut på morgonen på österrikiska Haugschlags nya bana och efter 13 hål tar du dig över gränsen till tjeckiska Mnich, spelar 9 eller 18 där och avslutar sedan på Haugschlag. Kolla bara det här med Haugschlag innan du sätter iväg, helst om du gör det med deras golfbil (vi var på vippen att bli efterlysta).

 

 

Slå långt:

I Schweiz spelade vi på ca 1 600 meters höjd, vilket gjorde att vi för en gångs skulle fick anständig längd på våra teeskott. Vill du slå ännu längre ska du ge dig till nämnda Haparanda GK: där finns det ett hål som börjar i Sverige och slutar i Finland – träffar du bollen finns alltså alla möjligheter att den landar en timme efter att du slog till den.

 

 

Vara medlem:

Bra och avslappnad atmosfär kring klubbhuset (med bra mat) och en kul och varierad bana, så ser våra kriterier ut för att vi ska vilja vara medlemmar på en klubb. Självklart har vi sprungit på många klubbar genom åren där vi känt suget att bli medlemmar. I Sydafrika och Zimbabwe har vi flera gånger haft riktigt trevligt över frukost med några medlemmar som inte ens bestämt sig om de skulle lira den dagen. I den amerikanska kulturen är man alltid vänliga mot nykomlingar och det är lätt att snabbt känna sig hemmastadd. Om vi bara får välja en klubb som vi ska vara medlemmar i resten av livet – och med risk att vi redan ångrat oss när du läser det här – så väljer vi nog Caledonia i South Carolina, USA. Banan är en av de bästa i Myrtle Beach och atmosfären är som ett litet Underland (fast med ölservering), med sydstatsverandor med gungstolar och massor av blomsterprakt. Att klubben har webbadressen www.fishclub.com gör oss hyfsat säkra i vårt val.

 

---

 

I nästa nyhetsbrev kommer vi med en rykande färsk rapport från två riktigt fina banor utanför världsarvslistade Kraków i Polen. Vi smiter också över gränsen för att skyffla en bana i helt okända golflandet Slovakien. Tipsa gärna andra golfare om våra nyhetsbrev.